Nyheter!

Som vanligt uppdateras inte bloggen så himla flitigt men vi skyller på sommaren och att man har fullt upp med annat. Sen sist jag skrev har det hänt en hel del. Vi kan radda upp ett gäng saker men risken finns att det mesta inte kommer med 😉 Vi börjar med lite blandat helt enkelt så får vi se.

Astrid och Trim har friröntgats HD A och ED UA, vi har varit på träningsläger med Vallhundsringen, renoverat lite hemma och planerat nytt kök, lagt in mycket fina grunder i Astrids träning och introducerat vissla, Stina har flyttat till en tjej som heter Sara i Örebro där hon får den tiden hon behöver, Peggy har fått somna in (nästan 17 år gammal) och vi skall bli föräldrar.

Ja, ni läste rätt – Vi skal ha barn! Bomben släpptes på facebook för någon vecka sen och vi tackar för alla grattis. Jag och Jerry skall få en liten dotter någon gång vid årsskiftet 2015-2016 (BF 29/12). En del frågar om det var planerat och ja, det var planerat. Det var väl inte planerat att det skulle ta sig med en gång så att ungen tvingades födas i december men vi kan ju hålla tummarna för att hon ligger kvar några dagar och tittar ut i januari 2016. Hur som tittar lilltjejen ut lagom tills vi firar sex år tillsammans. En spännande tid ligger framför oss!

Astrid (4)
Vallvesslans Astrid, 16 månader.

Annonser

Varför promenerar vi så mycket?

Helg och helgjobb. Lite halvsegt att jobba varannan helg och aldrig riktigt vara långledig ihop med andra. Det finns ju för- och nackdelar hur man än jobbar. Fördelarna med skiftjobb överväger helt klart, men det bästa vore väl att bli rik hemmafru så att man bara kunde ägna sig åt roligheter 😉

En av dom största fördelarna med skiftjobb är ju alla lediga förmiddagar. Det blir ju så mycket enklare och roligare att hitta tid/inspiration till såväl promenader som träning. Speciellt under vinterns mörka dygn. Jag får ofta kommentarer om att vi motionera/promenerar mycket med våra hundar. Gärna i en lite dryg ton också som antyder att vi borde sluta med det och göra något vettigare  😉  Jag vet inte om vi går så himla mycket mer än andra men det är heller ingenting jag bryr mig så mycket om. Jag tycker bara väldigt mycket om att promenera, det känns friskt och rofyllt. Jag mår bra av att röra mig, trots reumatismen. Visst känner jag många dagar att jag skulle vilja amputera men ljuset och friska luften är liksom guld värt. Hundarna mår ju bara bra av motionen! Om vi bara hinner antingen träna eller långpromenera väljer vi oftast långpromenad. Jag mår bättre själv när jag vet att hundarna har fått röja av sig ordentligt och jag är hemskt dålig på att träna något vettigt ändp under stress eller när jag känner mig omotiverad. Det är ingenting jag gör för att provocera andra men jag märker att det lätt uppfattas så. Det är liksom inte för att vara så jävla redig utan det bara blir så eftersom jag lätt blir rastlös. Jag lägger ingen tid på att gymma eller träna mig själv på andra sätt så jag ser ju det såklart som motion för egen del också. Och eftersom jag jobbar när andra kollar tv och liknande ”sparar” jag ju en del tid där.  Sen gör det nog mycket att vi försöker gå promenader som är sociala. Igår träffades vi direkt efter mitt jobb för en hurtig promenad följt av träning på parkeringen. Vi ses några vänner och promenerar, snackar skit och har det gött istället för att ta en fika, typ.

Sen märker jag ju också på Stina att jag egentligen bara har motionerat bort hennes ”problem”. När jag fick hem henne mådde hon inte riktigt bra av lite olika anledningar. Hon hade blivit typ utdömd som hund. Hon låg högt i stress i början på ett sätt som hon inte alls gör idag. Det blev ju överslag i form av utfall, hysteriskt ”vallande” av dom andra hundarna, skall, svår att nå… Men hon är en ganska okomplicerad hund egentligen och i stora flockar med nya hundar är det aldrig hon som höjer ögonbrynen.  Hon springer med någon pinne, luktar i en buske, återkopplar till mig ofta och interagerar med dom andra hundarna hyfsat artigt om än stundtals klumpigt. Hennes förväntan på att göra saker när jag fick hem henne låg över en stresströskel som jag inte alls tycker om. Det är stor skillnad på att springa och att springa, liksom. Det är skillnad på att springa glatt och på att springa stressat. Det är skillnad på att galoppera och att skena vilt. Det tar ju en stund att vänja sig vid nya rutiner såklart. Och helvete, vad trött hon var om kvällarna. Jag kunde kasta chips på henne utan att hon reagerade. (Hallå!? Det är en aussie!!) 

 

Stina hade haft känslig mage och fick diarré av typ allt utom just den maten hon fick då enligt förra ägaren. När hon kom hem bytte jag foder rakt av (det kan man väl tycka vad man vill om) och motionerade henne rätt mycket med en gång. Hon tappade lite väl mycket  i vikt på bara någon vecka elle två så hon blev riktigt smal/slank. Hennes mage var lite orolig första veckan men idag äter hon olika saker varje dag (aldrig dålig) och har gått upp några kg igen fast i rejäla muskler. Hon ser riktigt biffig ut nu och kroppen är kanon. Verkligen stor skillnad! Innan jag hämtade henne hörde jag att hon gick orent framtill emellanåt så det är någonting som har legat och skavt. Hon har blivit kollad ordentligt men jag har hela tiden gått och letat efter hälta utan att ha sett någonting. Men röntgen framtill var ju såklart ett litet orosmoment… (HD A och ED 0.) På promenaderna är hon en helt annan hund – hon springer fortfarande mycket/hela tiden men med en helt annan attityd. Hon har ett stort behov av att springa (precis som mina andra hundar) men några dagars total vila (som vid flytten eller sjukdom) är självklart inga problem. Hon är lös och ledig både i kropp och huvud. Helt okomplicerad med andra hundar, är glad och käck. Vi kan möta hundar som gör hemska utfall och hon går helt cool vid sidan. Hon kan vara lite reserverad mot människor ännu och är väl inget större fan av att bli hanterad av ex. veteinär men hon finner sig (morrar/skäller inte men hon är ju inte aussieglad). Hon har inget intresse av folk hon inte känner men det tycker jag mest är skönt. När folk kommer hem skäller hon några gånger (aussies vaktar) men slutar när man säger år henne och blir snabbt bästis med folk (aussies är ju lätta att muta). Känns kanon!

Stina är ju en hund som jag egentligen inte ville ha. Stor eloge till mina vänner som har stått ut med mitt gnäll. Och tro mig, dom borde ha skavsår i öronen. Jag har många gånger känt att jag gjorde fel som tog hem henne igen. När jag tog hem henne gjorde jag det med inställningen att hon är en Problemhund som jag aldrig kommer att kunna ha någon nytta eller glädje av. Jag gjorde det bara för Ninas och mitt dåliga samvetes skull. När jag ser på henne idag med andra ögon finns egentligen ingenting som säger att det är något som helst galet med henne. Hon är liksom bara en pigg, glad,  intensiv, snäll och ganska okomplicerad ung hund. 

Frisk luft och motion! 💗

Stina röntgad! 

Damen är nu röntgad fram och bak. Allting såg fint ut och personalen trodde absolut att hon var fri både i höfter och armbågar. Lena på Partille har ju helsyster Salsa (a-höfter) så vi kunde jämföra plåtarna och dom vad väldigt lika. Damen fick beröm för sina rejäla muskler och annan personal blev inropad för att känna. Wow! Så kul att all träning ger resultat! Blev nästan svårt att få benen raka för att låren var så rejäla 😉 Stina har verkligen fått en fin kropp och det har hänt en del sista månaderna. Kul när veterinärer och så reagerar så på ens hundar. En mil om dagen lös i skogen + träning (simning, agility, pilatesboll, vallning) ger resultat!

Nu håller vi tummarna för bra resultat. Hur som helst var höfterna friska och fina! 👍

Kroppsvård

Så vad händer i vår värld här kring Eriksmyst? Det händer en hel del och mest är vi ju aktiva på facebook och instagram. Vi börjar komma iordning i huset och grejar mest hela tiden. Nu har vi ju bott här i snart två månader och börjar känna oss som hemma. Hundarna älskar sjön nedanför så det blir mycket bad.

Sista månaden har det blivit mycket vallning, både hemma och på bortaplan. Vallhundsringen har arrangerat två träffar för att testa och diskutera nya VP-förslaget. Första omgången var vi lite fler personer och andra tillfället var vi lite färre. Men å andra sidan blev det ju mer träning för oss som var med 😉 Vi har eperimenterat lite med bredden i trattarna för att se skillnader och sådär så även mer rutinerade hundar fick jobba på rätt bra och man kommer ju att få räkna med drygt tjugo minuter. Ingrid gick banan på sexton minuter i lördags men då satte hon allting på första försöken, inga stopp i trattarna eller L-anläggningen, delningen gick hyfsat fort och så vidare. Med andra ord känns det som att nya VP-förslaget kommer att bli ett riktigt bra arbetsprov eftersom provet tar så mycket längre tid.

10981996_10204328270062694_16172072514972203_n

Idag har vi haft lite pälsvård så Hejdi och Hilda är nakenfisar nu igen. Hilda blir så himla varm när hon är fullpälsad. Senaste dagarna har hon legat och flåsat inomhus nästan hela tiden, stackarn. Annars är veckans planer att röntga Stina och vaccinera hela ligan. Vi har en tid bokad imorgon på Partille Djurklinik klockan 8.00. Alltid skönt att komma upp i tid på sina lediga dagar 😉 Astrid blir ju ett år nu i Mars så lite tidigt för röntgen. Tiden går så fort! Hon är snart stora tjejen. Hennes röntgen får vänta till maj eller något, tänkte jag. Men Stina är ju över två år nu så skönt att få det ur världen. Jag har också anmält henne till MH 11/4 på Kinds BK i Svenljunga. Vi skall gå ihop med kennel Unity Blues första valpkull (Stinas halvsyster Nayeli är mamma till den kullen). Blir spännande att se om det finns lite släktdrag.

Vabbruari

IMG_4134

Dagarna rullar på utan att man hinner blinka. Februari är snart slut och våren är nog snart på ingång. Vad har vi gjort sen sist? Tja, vi har flyttat och börjat komma iordning, umgåtts mycket med vänner, varit på kalas, vallat djur på fina fält när vi diskuterat och provat det nya VP-förslaget, jobbat för mycket, torkat hundmens på golven, tagit långa promenader och igår hade vi årsmöte i Vallhundsringen. Jag sitter ju kvar i styrelsen åtminstone ett år till och hoppas dra igång ännu fler aktiviteter under 2015.

I övrigt är det rätt lugnt hemma. Jerry är utomlands på jobb nu någon/några veckor så jag får sova själv i nya huset. Det är väl med skräckblandad separationsångest men jag kan ju ändå trösta mig med att jag har både larm och ett gäng hundar. Det känns ju inte som ett optimalt hus att bryta sig in i. Under veckan nu kommer ytterligare en hund hem – Turbo. Jag skall passa honom några dagar medan hans familj är iväg. Tanken är att vi skall hinna träna en del hemma på våra får också. I helgen var vi hemma hos Turbo och kikade på några av deras djur igen. Det är verkligen roligt att ha Ingrids första valpar så nära att man kan ses så ofta!

IMG_4130

IMG_4156

Grattis Ingrid & Wille!

2015/01/img_3202.jpg
Minns det som igår! 💗

Idag blir Ingrid och Wille fyra år gamla. Tiden går fort när man har roligt. Vi har spenderat dagen ute hos fåren och i skogen. Det är ju helt klart det bästa sättet att fira sin födelsedag. Det där med att omväxling förnöjer känns inte riktigt aktuellt när man är border collie. Jag är så glad i mina ungar och det känns sjukt att dom redan är fyra år. Wille är för övrigt världens skönaste här hemma trots flera löptikar. Ingrid och Stina är båda två nu i höglöp. Intresset för Ingrid är typ noll. Stina och han får man ha lite mer koll på men säger man till en gång så går han alltid undan. Jag är så glad över att inte ha en hane som går dom i röven hela tiden och piper. Fy fan! (Men självklart lämnar vi dom inte ensamma ihop…)

Ingrid fick träna mycket raka crossar. Linjer, linjer, linjer. Och lite look-back mellan två olika flockar. Duktig tjej. Ju mindre man pillar med henne desto bättre går hon ju. Hon har tyvärr fått lite ludd i öronen sen hon var mammaledig så damen är mer olydig än lydig kanske 😉 Men jag får skylla mig själv eftersom jag har släppt efter så mycket. Hon blir olydig i form av smygande ligg och lite snäva flanker. Hon har ju naturligt mycket vidd i dom så det är lätt att få henne att slå ut om man påminner lite. Men ärligt talat så gillar jag henne bättre när hon är på tårna sådär eftersom hon inte alls blir sticky eller låst i sitt eye då.

Wille fick träna på rena och mer vida flanker. Börjat hålla honom ståendes mer och mer, men han kan fortfarande lägga sig även om jag sagt stanna (stå upp). Körde lite gå bort/kom in, hålla linjen vid delningar. Fick tränat litegrann på att singla och att faktiskt innan verkligen bestämma mig för vilken tacka vi skall ta och inte bara råka ta den som står bäst till. Jag har lätt för att ändra mig och tänka ”äsch, vi tar den istället”. Men det är ju inte riktigt hållbart i längden. Så lite mer struktur och att hålla sig till planen är inte alls dumt för min del. Risken är också att hundarna alltid tar första bästa lucka utan att man har sagt något.

2015/01/img_3239.jpg

Astrid har ju börjat lära sig höger och vänster så vi jobbade vidare med flankerna. Hon är väldigt öppen och mjuk tycker jag och fastnar inte alls i eyet så som Ingrid har kunnat göra. För att undvika att fastna i att hon bara går på det man visar jobbar vi redan nu mycket med att jag står stilla och hon får gå i och ur balans, jag rör mig i ”fel” riktning så att hon måste göra som jag säger och inte som jag visar och så vidare. Lite jobbigt tycker hon att det är och hon väljer såklart fel (eller rätt – närmast balans) ibland men efter några ligg så byter hon håll. Duktig tjej! Behöver helt klart jobba mer på fösningen men det kommer! Hon har ju tiden för sig! Riktigt duktig på stanna (stå upp) och det blir riktigt snyggt i gödningarna!

Stina fick köra mycket balans och flanker. Vad folk än säger så är aussies betydligt mer tajtaoch dom flesta har inte alls samma känsla för avstånd. Hon börjar gå bättre och bättre och håller sig mer ur arslet på fåren. Hon har inte alls samma tryck som dom andra och jag vet också att aussies kan gå närmre, men så nära som dom flesta går vill jag inte att hon går. Hon har en del fina sidor och utvecklingen går framåt om än betydligt långsammare än för Astrid. Hon har en god attityd och är aldrig stygg på något vis.

Nu – fortsatt kvällsjobb. Ha en trevlig helg!

2015/01/img_3196.jpg
Trött tjej faktiskt 💗

Mål 2015

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2015/01/img_2807.jpg

Ingrid
– Tävla mer vallning.
– Gå kurs (vallning).
– Lägga på korta flanker, ett stå, ”Tack, det räcker” och look-back på vissla. Har bara muntliga där i dagsläget.
– Tävla agility åtminstone någon gång under året.
– Ögonlysas.
– Eventuellt paras igen (har några på hold som inte fick en Ingrid-bebis från första kullen).

Wille
– Starta IK-1 och träna inför IK-2.
– Gå kurs (vallning).
– Lägga på korta flanker, ett stå, ”Tack, det räcker” och look-back på vissla. Har bara muntliga där i dagsläget.
– Tävla agility åtminstone någon gång under året.
– Ögonlysas.

Astrid
– Röntgas.
– Bygga upp en fin arbetshund (vallning). Lägga på kommandon – både muntligt och på vissla.
– Fortsätta gå kurs för Karin Söderberg.
– Starta VP och tävla IK-1.
– Träna agility.

Stina-Lisa
– Röntgas.
– Gå MH.
– Lära sig mer om vallning. Lägga på kommandon.
– Starta VP.
– Träna (och eventuellt tävla) agility.
– Gå en spårkurs (med Jerry).

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2015/01/img_27991.jpg

Tanterna
– Behålla hälsan och leva ett gott pensionärsliv. Peggy är ju 16 år och Hejdi och Hilda blir 11 i år.

Pia
– Fortsätta må bra och vara förhållandevis frisk.
– ***** *** ******. Yay!
– Leva mer efter ”Jag gör så gott jag kan” utan att ha dåligt samvete för allt jag borde hinna göra… Kort sagt – stressa mindre. Man kan inte vara överallt sju dagar i veckan tjugofyra timmar om dygnet.
– Strunta i sådant och sådana som jag ändå inte kan hjälpa.
– Prioritera dom som prioriterar mig. Prioritera tid med folk jag verkligen tycker om. Hej då, energitjuvar.
– Träna upp mina fruktansvärda tävlingsnerver. Jobba på min prestationsångest och försöka mota undan den lilla djävulen inom mig som bara ger mig ångest inför och på tävlingar.

Vi skippar löjliga löften och skit i övrigt.