Vabbruari

IMG_4134

Dagarna rullar på utan att man hinner blinka. Februari är snart slut och våren är nog snart på ingång. Vad har vi gjort sen sist? Tja, vi har flyttat och börjat komma iordning, umgåtts mycket med vänner, varit på kalas, vallat djur på fina fält när vi diskuterat och provat det nya VP-förslaget, jobbat för mycket, torkat hundmens på golven, tagit långa promenader och igår hade vi årsmöte i Vallhundsringen. Jag sitter ju kvar i styrelsen åtminstone ett år till och hoppas dra igång ännu fler aktiviteter under 2015.

I övrigt är det rätt lugnt hemma. Jerry är utomlands på jobb nu någon/några veckor så jag får sova själv i nya huset. Det är väl med skräckblandad separationsångest men jag kan ju ändå trösta mig med att jag har både larm och ett gäng hundar. Det känns ju inte som ett optimalt hus att bryta sig in i. Under veckan nu kommer ytterligare en hund hem – Turbo. Jag skall passa honom några dagar medan hans familj är iväg. Tanken är att vi skall hinna träna en del hemma på våra får också. I helgen var vi hemma hos Turbo och kikade på några av deras djur igen. Det är verkligen roligt att ha Ingrids första valpar så nära att man kan ses så ofta!

IMG_4130

IMG_4156

Annonser

Träningsläger i Klämmestorp

DSC_0214

Då var helgen med stort H äntligen här – Träningsläger i Klämmestorp hos Ann och Isi Awes. Helgen började på fredagen med en träningstävling i Ann och Isis regi. Sen kom lördagen och det var dags att börja träna. Ett tjugofemtal personer från Vallhundsringen var mer än redo att känna på fåren och vidderna. Det var blandad nivå på ekipagen – alltifrån nybörjare till landslagshundar. Och det är ju precis som Gott och Blandat: Omväxling förnöjer.

Vi delade in oss i olika grupper – Ett gäng i tjugofemman, ett gäng i sjuttiofemman (höhö!), ett gäng på fältet för IK-1 och sista gänget på ett fält för IK-2. Parets Awes ställe är verkligen guld att träna på – gott om fina djur, stora ytor, varierad terräng och så vidare. Vi hade fantastiskt väder och framåt ett var det dags för lunch. Det var varmt och soligt så det gjorde alla gott med en paus. När vi sedan skall gå ut och fortsätta vår träning bryter helvetet lös. Totalt. Helvetet bryter lös! Från ingenstans kommer åska, blåst, regn och regn och regn följt av hagel i klass med pingisbollar. Det är sällan man ser vallhundsförare springa fort men nu såg man dom plötsligt överallt. Vi fick ta skydd där vi bäst kunde och väl inne kunde man i princip vrida ur kläderna – allting var blött in på bara mässingen. Många skratt och ett klädbyte senare gjorde vi ett nytt försök och den här gången gick det bättre.

Hagel
Från 25 plus till drivor av hagel inom loppet av några minuter. Konstigt och fräckt!

När kvällen kom var vi nog allihop glada, nöjda, lyckliga och kanske framförallt hungriga. Vi vill därför passa på att tacka Mikaelsgården i Vårgårda som sponsrade oss med en otrolgit god potatissallad och en vanlig sallad. Tack så hemskt mycket! Efter den härliga gourmetmåltiden var det såklart dags för lite sedvanliga lekar. Vad är väl en helg i gemenskapens tecken utan tramsiga lekar? Och som en god vallhundsförare krävs det ju att man är bra på vissa saker – man bör vara träffsäker, stor i munnen (ropa långt?), duktig på att tygla sitt humör, åpen och vilja framåt samt en jävel på att vissla. Så alla delades in i fem olika lag för att se vem som egentligen är bäst när det gäller.
Lek
Gren 1: Här gäller det att vara Träffsäker. Man skall genom att sätta ett spagettistrå i munnen peta upp godisringar och lägga i en mugg. Den som först har fått i alla ringar vinner.

Lek3
Gren 2: Här gäller det att vara stor i mun. Utan att använda sina händer skall den tävlande stoppa in så många marschmallows i munnen som denne kan på 20 sekunder.

Lek2
Gren 3: Någon som är bra på att tygla sitt humör. Den som snabbast äter upp en hel citron vinner.

Lek5
Gren 4: Vem är mest åpen? Här gäller det att snabbast surpla i sig fem godissnören – ett åt gången (utan att använda händerna).

Lek4
Gren 5: Vem är egentligen bäst på att vissla? Varje tävlande skall äta 10 mariekex och den som snabbast kan vissla en viss trudelutt vinner.

Sen kom söndagen och ännu en dag i vallhagen väntade. Återigen splittade vi ut oss på olika områden och fortsatte träna. Framåt lunch började folk bli både möra och hungriga och helgens sista måltid ihop intogs medan vi pratade igenom helgen och gav oss på en liten utvärdering. Folk var mer än nöjda och vi hoppas att vi snart kan ordna en liknande aktivitet. Och självklart är det Klämmestorp som är aktuellt även då – vilket ställe! Och stort tack Ann och Isi för att vi fick komma och träna hos er, umgås med era djur och bo i ert fina hus.

Tack o hej!
/ Pia Möller