Rullar på

Det mesta rullar på och dagarna går som vanligt fort. Det händer grejer hela tiden så man vet inte vart man skall börja. Jag och Jerry har gift oss och blivit äkta makar. Förra helgen gjorde Stina sitt MH och det är skönt att ha det gjort. MH är egentligen ingenting jag lägger någon större vikt vid men det är väl alltid roligt för uppfödaren att få sina avkommor utvärderade på de sätten som gäller för rasen. Typ som VP på border collie, tänker jag. Har passat på att boka in en ögonlysning på damen också. Förr lystes ju alla valpar också (aussie) men numer är det inte krav på det så Stina är faktiskt aldrig lyst. Kan ju vara käckt att ha det gjort. När vi ändå håller på att bocka av ”måsten” på vår lista har jag planerat att gentesta Astrid för IGS. Ingrid och Wille är ju fria CEA genom föräldrar och Key är testad fri CEA. Med andra ord är även Astrid fri CEA genom föräldrar. Jag vet inte riktigt hur man rekommenderar att testa sen ju längre ifrån man kommer dom testade. Fria föräldrar ger ju fria avkommor. Skall forska mer i detta.

För övrigt märker man att damen börjar bli stor. Vi har börjat lägga på lite mer ”press” i träningen. Utmanar och testar nya saker. Kommandona börjar sitta men i svåra lägen (drag, ur balans osv.) blir det lätt att hörseln krånglar på damen. Hon är ju såpass ung än så länge att man inte riktigt vet vad man har för hund. Men hon verkar ganska okomplicerad. Hon har ett väldigt behagligt tempo och rör sig väldigt mjukt kring djuren, precis som Ingrid. Hon stressar liksom inte upp sig i onödan. Rusar inte runt som en vettvilling utan beter sig på det stora hela ganska moget, vilket känns ganska märkligt eftersom hon är den mest barnsliga hund jag någonsin haft till vardags. Hon rör sig till och med fortfarande ganska valpigt och har en ganska originell stil. Folk har ju ofta sagt att Ingrid är en sådan hund som verkligen har en lugnande inverkan på djuren och lätt skapar förtroende. En egenskap som jag hoppas, och tror, att Astrid har fått med sig. Hon har bra fart i dom långa benen när det krävs och hon kan bli ruskigt snabb. Otroliga tempoväxlingar. Hennes svaga sidor ligger nog i fösningarna. Det kommer att krävas lite jobb där. Hon blir lätt loj och ”flummig” och drar sig ut mot flankerna för att få stoppa/hämta tillbaka. Hennes största mål är alltid att få hämta. Dum som jag är har jag många gånger avslutat med att fösa, fösa, fösa. Jag tror att det har förstärkt hennes känsla för att ”föser jag så försvinner fåren och då får jag inte valla mer”. Men en dag kom jag liksom på mig själv och ändrade träningen. Vi kör blandat fösning/driva men vi avslutar aldrig med fösningarna längre. Avslutar alltid med att fålla in dom någonstans, hämta och hålla och tillsammans lämna. Det har gett bra resultat på bara ett par pass. Hon har mer tryck i fösningarna nu eftersom hon inte räknar med att behöva sluta när hon gått tillräckligt långt. Jag tror också att hon kommer att jobba bättre när hon verkligen förstår grejen och känner att hon har kontroll själv. Hon får upp en bättre och bättre attityd. Det är skönt när man kommer på sig med sådana dumma grejer, ändrar och snabbt märker skillnad. Det är framförallt när hon kommer en bit bort ifrån mig som hon flyter ut på flanken.

Idag hade vi en riktigt bra träning och introducerade delningar. Tidigare har vi tränat litegrann på att hålla isär olika flockar (men då har Ingrid eller Wille gjort själva delningarna). Hon har varit duktig på att hålla isär, skiftar och byter lätt fokus när man växlar mellan grupperna. Men hon har aldrig själv fått gå in i någon lucka, och det skapade väl en viss förvirring men hon kom varenda gång om än något motvilligt. Lite osäkert, långsamt och undrande – men in kom hon. Vad kan man begära första passet? Egentligen är det ju en himla skum grej, dessutom. Först tränar man på att hålla ihop, hålla ihop, hålla ihop och sen skall man plötsligt tryck isär. Jag är i vilket fall himla imponerad över damen. Lite osäkert på vilken av grupperna hon skulle fokusera på i själva kom-in-momentet men när hon väl tagit en grupp marscherar hon på bra och släpper inte fokus. Hon är duktig på att hålla isär dom och kan gå in fint i den ”luckan” som blir när dom är på väg att gå ihop. Det där med att hålla isär verkar hon verkligen förstå och hon är väldigt lik Ingrid i sitt sätt just i det momentet. Även hon älskar ju att hålla isär 😉

Hela temat idag var liksom delningar. Ingrid och Wille vill jag gärna ha på tårna, rena och fina korta flanker och mycket eget jobb i att skapa lucka. Ingrid kan ju fastna i eyet (fåren trängs ihop) men hon blir rörligare och rörligare hela tiden. Jag försöker att stå ca 5-10 meter ifrån fåren för att inte själv kunna skapa lucka. Ingrid är betydligt bättre på detta än Wille men det tar sig. Wille har svårare att få ut dom på en linje och pressa isär. Han ligger gärna på lite hårt –> fåren går till mig. Jag hatar när fåren står på mig!

För övrigt har jag grejat en hel del med Vallhundsringens hemsida idag. Träningsläger i Klämmestorp 6-7 juni 2015. Förra året blev ju en riktig succé. Och iår är Astrid mogen nog att också vara med och träna, förra året var hon ju bara tio veckor. Lilla snuttan har blivit stor tjej (snart 13 månader)!

DSC_0983
Vallvesslans Astrid, ett år. Skall försöka att klippa ihop en film längre än instagrams 15 sekunders-klipp.

Annonser

Grattis Ingrid & Wille!

2015/01/img_3202.jpg
Minns det som igår! 💗

Idag blir Ingrid och Wille fyra år gamla. Tiden går fort när man har roligt. Vi har spenderat dagen ute hos fåren och i skogen. Det är ju helt klart det bästa sättet att fira sin födelsedag. Det där med att omväxling förnöjer känns inte riktigt aktuellt när man är border collie. Jag är så glad i mina ungar och det känns sjukt att dom redan är fyra år. Wille är för övrigt världens skönaste här hemma trots flera löptikar. Ingrid och Stina är båda två nu i höglöp. Intresset för Ingrid är typ noll. Stina och han får man ha lite mer koll på men säger man till en gång så går han alltid undan. Jag är så glad över att inte ha en hane som går dom i röven hela tiden och piper. Fy fan! (Men självklart lämnar vi dom inte ensamma ihop…)

Ingrid fick träna mycket raka crossar. Linjer, linjer, linjer. Och lite look-back mellan två olika flockar. Duktig tjej. Ju mindre man pillar med henne desto bättre går hon ju. Hon har tyvärr fått lite ludd i öronen sen hon var mammaledig så damen är mer olydig än lydig kanske 😉 Men jag får skylla mig själv eftersom jag har släppt efter så mycket. Hon blir olydig i form av smygande ligg och lite snäva flanker. Hon har ju naturligt mycket vidd i dom så det är lätt att få henne att slå ut om man påminner lite. Men ärligt talat så gillar jag henne bättre när hon är på tårna sådär eftersom hon inte alls blir sticky eller låst i sitt eye då.

Wille fick träna på rena och mer vida flanker. Börjat hålla honom ståendes mer och mer, men han kan fortfarande lägga sig även om jag sagt stanna (stå upp). Körde lite gå bort/kom in, hålla linjen vid delningar. Fick tränat litegrann på att singla och att faktiskt innan verkligen bestämma mig för vilken tacka vi skall ta och inte bara råka ta den som står bäst till. Jag har lätt för att ändra mig och tänka ”äsch, vi tar den istället”. Men det är ju inte riktigt hållbart i längden. Så lite mer struktur och att hålla sig till planen är inte alls dumt för min del. Risken är också att hundarna alltid tar första bästa lucka utan att man har sagt något.

2015/01/img_3239.jpg

Astrid har ju börjat lära sig höger och vänster så vi jobbade vidare med flankerna. Hon är väldigt öppen och mjuk tycker jag och fastnar inte alls i eyet så som Ingrid har kunnat göra. För att undvika att fastna i att hon bara går på det man visar jobbar vi redan nu mycket med att jag står stilla och hon får gå i och ur balans, jag rör mig i ”fel” riktning så att hon måste göra som jag säger och inte som jag visar och så vidare. Lite jobbigt tycker hon att det är och hon väljer såklart fel (eller rätt – närmast balans) ibland men efter några ligg så byter hon håll. Duktig tjej! Behöver helt klart jobba mer på fösningen men det kommer! Hon har ju tiden för sig! Riktigt duktig på stanna (stå upp) och det blir riktigt snyggt i gödningarna!

Stina fick köra mycket balans och flanker. Vad folk än säger så är aussies betydligt mer tajtaoch dom flesta har inte alls samma känsla för avstånd. Hon börjar gå bättre och bättre och håller sig mer ur arslet på fåren. Hon har inte alls samma tryck som dom andra och jag vet också att aussies kan gå närmre, men så nära som dom flesta går vill jag inte att hon går. Hon har en del fina sidor och utvecklingen går framåt om än betydligt långsammare än för Astrid. Hon har en god attityd och är aldrig stygg på något vis.

Nu – fortsatt kvällsjobb. Ha en trevlig helg!

2015/01/img_3196.jpg
Trött tjej faktiskt 💗

Mål 2015

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2015/01/img_2807.jpg

Ingrid
– Tävla mer vallning.
– Gå kurs (vallning).
– Lägga på korta flanker, ett stå, ”Tack, det räcker” och look-back på vissla. Har bara muntliga där i dagsläget.
– Tävla agility åtminstone någon gång under året.
– Ögonlysas.
– Eventuellt paras igen (har några på hold som inte fick en Ingrid-bebis från första kullen).

Wille
– Starta IK-1 och träna inför IK-2.
– Gå kurs (vallning).
– Lägga på korta flanker, ett stå, ”Tack, det räcker” och look-back på vissla. Har bara muntliga där i dagsläget.
– Tävla agility åtminstone någon gång under året.
– Ögonlysas.

Astrid
– Röntgas.
– Bygga upp en fin arbetshund (vallning). Lägga på kommandon – både muntligt och på vissla.
– Fortsätta gå kurs för Karin Söderberg.
– Starta VP och tävla IK-1.
– Träna agility.

Stina-Lisa
– Röntgas.
– Gå MH.
– Lära sig mer om vallning. Lägga på kommandon.
– Starta VP.
– Träna (och eventuellt tävla) agility.
– Gå en spårkurs (med Jerry).

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2015/01/img_27991.jpg

Tanterna
– Behålla hälsan och leva ett gott pensionärsliv. Peggy är ju 16 år och Hejdi och Hilda blir 11 i år.

Pia
– Fortsätta må bra och vara förhållandevis frisk.
– ***** *** ******. Yay!
– Leva mer efter ”Jag gör så gott jag kan” utan att ha dåligt samvete för allt jag borde hinna göra… Kort sagt – stressa mindre. Man kan inte vara överallt sju dagar i veckan tjugofyra timmar om dygnet.
– Strunta i sådant och sådana som jag ändå inte kan hjälpa.
– Prioritera dom som prioriterar mig. Prioritera tid med folk jag verkligen tycker om. Hej då, energitjuvar.
– Träna upp mina fruktansvärda tävlingsnerver. Jobba på min prestationsångest och försöka mota undan den lilla djävulen inom mig som bara ger mig ångest inför och på tävlingar.

Vi skippar löjliga löften och skit i övrigt.

Tempo

Jag har blivit mycket bättre på att strukturera upp träningen! Det kan helt klart bli ännu bättre, men det är ändå en stor skillnad mot förra året. Jag brukar faktiskt numer ha ett mål och en plan för hur vi skall ta oss dit. Jag blir bättre och bättre på att träna korta pass och fullfölja planen. Det är ju lätt, som sagt, att bara flumma runt utan att egentligen ha tränat något. Idag tränade jag alla fyra hundarna på mindre än en timma. Jag jobbar idag från tidig morgon till sen kväll men kunde smita iväg (på chefens initiativ) en stund förut mitt på dagen och samla energi ihop med djuren. Man blir nästan mer effektiv också ju mer man jobbar. Igår jobbade jag först åtta timmar, åkte sedan till Mariestad med i sällskap med mamma och avslutade i härskogen med Jossan (tja, och hundarna såklart). Skönt att sträck på benen på en långgrunda efter fem timmar i bilen, tyckte både jag och hundarna!

<img src="https://pajad.files.wordpress.com/2014/12/img_2682.jpg" alt=”/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2014/12/img_2682.jpg” class=”alignnone size-full” />

Astrid fick sin träningstid idag uppdelad i två pass. Vi brukar numer börja varje pass med att fösa ett par meter i lina, sen kör vi flanker och lite drivningar. Kort och enkelt, men hela tiden med krav på en god attityd, lagom avstånd och tillräckligt med hjälp. Stina-Lisa får göra ungefär samma saker. Jag började ju med sitt istället för ligg men numer lägger hon sig oftare än hon sätter sig. Hon har väl studerat hur dom andra gör 😉

Ingrid fick jobba på raka linjer (crossen) och så fick hon delat ett par gånger. Upplevde att hon höll sin flank bättre utan att ligga på för hårt i delningarna – hon blir lätt ivrig och kommer in tajt/för nära. Där är Wille lite coolare. Så med honom lade vi istället lite fokus på att fösa längre sträckor utan styrning/stopp. Ibland när han får gå en stund och är längre bort dras han lätt med i tempot och går för fort så fåren 1) svänger eller 2) blir väldigt utspridda/delar sig. Det leder ju till att han måste börja flanka för att styra upp fåren igen och det blir väldigt krokigt. Visst kan jag styra honom men jag vill gärna att han reglerar avståndet och tempot själv istället för att dras med. Han kan gå fint om man påminner honom lite om att använda hjärnan.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2014/12/img_2712.jpg
Astrid!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2014/12/img_2713.jpg
Stina-Lisa!

Jobba – pausa, jobba – pausa!

Både jag och Jerry jobbar mest hela tiden nu så det blir inte mycket tid över för någonting alls egentligen. Vi jobbar om varann hela tiden och det finns ju både för- och nackdelar med det. Hundarna behöver ju bara vara ensamma någon timma då och då men jag och Jerry syns ju å andra sidan bara då och då 😉 Nåja, snart lugnar det nog ner sig och under tiden får man bara bita ihop. Idag lyckades jag hinna hem när det fortfarande var ljust så vi hann titta till djuren en sväng och tränat litegrann innan vi tog oss en hurtig långpromenad i Hindås motionsspår. Dom höll på att fixa skidspår nu så det stod snömaskiner på som sprutade ut snö på oss så ungarna blev överlyckliga.

Träningen gick kanon till större delen. Med Ingrid och Wille lade vi fokus på att hålla flanken vid delningarna utan att komma in för tajt. Båda gillar verkligen att dela och dom kommer gärna in och delar precis innan jag egentligen har sagt till. Hundar har ju en förmåga att läsa kroppsspråk lite väl bra i vissa sammanhang. Vi jobbade också litegrann på att hålla crossen rak. Det är mest träning för min del att lära mig att se en tänkt linje framför mig, jag är rätt dålig på det. Men med mer rutin skall vi nog få till lite snygga linjer på crossen också.

Astrid verkar ju fatta en hel del utan att man egentligen tränar så det är ju kanon. Vi har kört 4-5 korta pass sen kursen för Karin och det har hänt en hel del. Det är ingen större prestige i det men skall hon ändå få fårvana är det ju lika bra att ha en strukturerad plan. Hon är ju precis som sin mor mer öppen åt höger, men upplever inte att skillnaden är så himla stor. Idag gick hon helt klockrent och gjorde verkligen jättefina och rena flanker åt båda hållen. Fösningen gick också alldeles utmärkt och linan har börjat plocka fram en hel del stil och eye så hon börjar bli riktigt fin där också. Lade ju nyss på ligg så vi har ju inte kommit så långt (och hon är ju bara nio månader), men idag började vi faktiskt lägga på fler kommandon – fram (istället för att bara smacka) och stanna (ståendes). Hon gick som en liten klocka och jag var sådär löjligt glad efteråt. Vissa dagar är ju helt klart bättre än andra. Sen trivs jag så himla bra med vårt upplägg nu – lugnt, pedagogiskt, meodiskt och kortkorta pass. Mest fokus ligger ju på attityden i rörelserna kring fåren. Astrid får mig verkligen att tycka om mig själv som hundtränare – hon får mig att känna mig cool, nöjd och lugn. Häftigt!

Jag tog med mig kameran också nu när det är så fint ute med snön. Det är lite kul med bilder.

DSC_0046 DSC_0091 DSC_0165 DSC_0198 DSC_0239 DSC_0299

Glad och rörd!

Helgen är slut och en ny arbetsvecka står för dörren. Jag är äntligen ledig litegrann så skall försöka ägna mer tid åt hundarna nu än vad som var möjligt i förra veckan. Man blir så begränsad av mörkret såhär års. Jerry har åkt till Norge på jobb nu och är borta ca två veckor. Tiden brukar gå ganska fort men första dagarna är alltid värst och det blir mycket pyssel med att få runt allt med hem och djur. Har jag tur kommer min snälla mamma hit och hjälper till litegrann! 😘

I helgen fick vi både vallat och tränat lite agility. Agilityn är vi ju lite sämre på att hitta tid till men igår lyckas vi. Stina är väldigt kul i agility och hon lär sig fort. Vi har tränat slalom nu de sista tre gångerna och hon lär sig väldigt fort. Hon tänker väldigt mycket under träning och är väldigt bra på att bjuda på sig själv. Astrid har mest fått tramsa i någon tunnel och vi fortsätter med vårt tema ”hunden som inte kan någonting”. Jag har aldrig haft en hund som vid sju månader typ bara kan se söt ut, springa fort, komma när man ropar och kissa ute. Hon kan inte ens sitt/ligg. Hon har lärt sig ”stanna” i vardagen med betydelsen ”stanna kvar någonstans där”. Det mest härliga är att jag faktiskt inte känner någon som helst ångest över hur lite vi har tränat. Vi umgås mycket, hon får pitta på får regelbundet , hon lyssnar bra, är följsam, värmer mig i soffan och väldigt trevlig ändå. Och eftersom fokus kommer att ligga på vallningen känns det inte så himla noga med trick/konster så länge vardagslydnaden funkar (kom hit, stanna där, hopp in i bilen, gå in i duschen, vänta på mig).

Igår var det kursavslutning på HallåHund och jag fick en helt otrolig present! Jag blev så rörd att jag nästan började grina. Det är så fantastiskt när människor är så nöjda med en kurs att dom tar sin tid och skapar något såhär vackert! Wow!

IMG_1478.JPG
Ett porträtt av Ingrid! Tack snälla Kristina! 💗

Vallning på Gångemad

Ingrid gångemad

Idag har vi varit på fårgården Gångemad och vallat in några djur. (Några djur som i ett par hundra djur.) Med andra ord har vi varit hemma hos lille Turbo idag och kikat på hans får. Dom små valparna börjar ju bli stora nu och Pernilla och Oskar hoppas väl att dom snart skall kunna ha lite nytta av Turbo. Han har redan fått vara med och flytta djuren mellan hagarna så smått men lite mer träning och fårvana behövs ju såklart innan han är en fullfjädrad arbetare på gården. Dom går en nybörjarkurs i vallning just nu och tanken är ju att dom skall börja komma hem till oss litegrann och valla på mer lämpliga djur för unghundar.

Men idag började vi i alla fall att valla in deras besättning. Jossan, Adde och Trim kom förbi som publik så det blev ju faktiskt en liten kullträff idag. Det är så roligt att man kan ha så bra koll på samtliga valpar från första kullen. Lite fika och allmänt häng fick det bli men för två av dom fyrbenta blev det desto tyngre och mer slitigt. Ingrid och Wille fick verkligen bekänna färg idag och det var riktigt roligt att se dom jobba på så stora flockar.

Wille fick börja på en grupp med tackor. Dom var snälla och fina mot hundarna, något utmanande men absolut inte elaka. Lite osäkra såklart och som alla ovallade får är dom ju såklart undrande över vad det hela går ut på. Det är ju lite lurigt när man inte vet hur fåren skall reagera men Wille löste det så himla fint. Med åldern har han plockat fram ett intressant lugn, måste jag säga. För ett år sen hade jag aldrig känt mig så bekväm med Wille som jag gör nu. Jag känner mig nästan mer trygg med honom nu eftersom han har blivit såpass lydig och jag vet att han aldrig skulle skada något djur. Ingrid har nog tendenser till att bli mer grinig och sur om djuren går på henne, medan Wille verkligen ser helt obrydd ut och fortsätter bara att gå. Han stannar oftast inte ens, utan fortsätter i samma takt som innan han blev hotad. Det är verkligen kul att både han och jag har utvecklats så mycket ihop och det går åtminstone åt hyfsat rätt håll. Ingrid fick slita vid ett tillfälle för att få med sig alla när dom radat upp sig längs staketet. Dom spred lätt ut sig och hon fick verkligen jobba (pendla) för att komma runt alla. Det är ju roligt att hon som annars har så fruktansvärt mycket eye och stil faktiskt kan lägga om och bli både mer öppen (utan att bli vid) och få upp mer spring i benen. Häftigt!

Vi pillade egentligen mest runt djuren för att lära dom att respektera hund. Vi fick gjort lite delningar och grejat runt med dom. Första delningen bokstavligt talat sprang dom över Ingrid. Hon hade inte en chans utan var nog helt oförberedd. Jag hade också kommit i viss chock om hundra djur bara vände och sprang över mig. Men vi fick till bättre luckor och stadigare delningar med ett par repetitioner så att både hund och får kände sig mer bekväma. Varken Ingrid eller Wille arbetar ju på daglig basis med så här många djur så det var riktigt häftigt att se hur duktiga dom ändå var. Wille har ju en sådan naturlig pondus så delningarna gick riktigt fint med honom. Det är fascinerande att så många djur ändå väljer att lyssna på en enda individ. Coolt, minst sagt.

Wille
Wille och ett gäng tackor!

Gångemad 2
Wille och bagglammen.

Som avslutning vallade vi på en grupp baggar/bagglamm. Dom var betydligt tuffare än tackorna och tacklammen, såklart. Eftersom det redan hade varit en massa jobb under dagen tog jag bara ut Wille här. Och han är ju verkligen en dröm i dom lägena – går stadigt och lugnt framåt utan att vika, stressar inte, rusar inte, härjar inte. Han bara går. Han snappar i luften om det behövs, och med tanke på hans ganska starka pondus i kliven behövs det sällan mer än så. Han är verkligen häftig! Och han tycker ju att det är väldigt roligt med tyngre djur där han får trycka och jobba mer med sin kraft. Springiga djur är såklart jätteroligt, men tröga och mer obstinata djur är ju fantastiskt 😉 Han behöver ju hålla tillbaka så mycket på rörligare djur och det är nog betydligt jobbigare för honom.

Det som jag är mest nöjd med efter dagens äventyr är att både Ingrid och Wille visade stor förståelse för att jobba på så stora flockar. Ingrid fick vid ett tillfälle verkligen slita för att hålla dom från ett drag bort mot öppningen. Hon sprang som en liten skållad råtta för att lyfta bort dom. När hon hämtat upp ena änden av flocken fick hon ta nästa, och så vidare. Men hon slet och slet, sprang, tryckte på bra och visade sig verkligen från sin allra mest läckra sida. Jag är också oerhört nöjd med Willes lydnad som satt riktigt, riktigt fint. Han tog signaler på tvåhundra meters håll utan att blinka. Han har lagt sig till med ett underbart lugn som också påverkar djuren på ett väldigt bra sätt. Han är mer återhållsam i sitt arbete och det gör att djuren går undan bra för honom i lagom tempo utan att bli rädda/skrämda.

Tack Pernilla och Oskar för en fin dag med era djur på era vackra marker! Vi är så glada över att få hjälpa till! Gångemad fårgård – hemsida.
GÅngemad