Rullar på

Det mesta rullar på och dagarna går som vanligt fort. Det händer grejer hela tiden så man vet inte vart man skall börja. Jag och Jerry har gift oss och blivit äkta makar. Förra helgen gjorde Stina sitt MH och det är skönt att ha det gjort. MH är egentligen ingenting jag lägger någon större vikt vid men det är väl alltid roligt för uppfödaren att få sina avkommor utvärderade på de sätten som gäller för rasen. Typ som VP på border collie, tänker jag. Har passat på att boka in en ögonlysning på damen också. Förr lystes ju alla valpar också (aussie) men numer är det inte krav på det så Stina är faktiskt aldrig lyst. Kan ju vara käckt att ha det gjort. När vi ändå håller på att bocka av ”måsten” på vår lista har jag planerat att gentesta Astrid för IGS. Ingrid och Wille är ju fria CEA genom föräldrar och Key är testad fri CEA. Med andra ord är även Astrid fri CEA genom föräldrar. Jag vet inte riktigt hur man rekommenderar att testa sen ju längre ifrån man kommer dom testade. Fria föräldrar ger ju fria avkommor. Skall forska mer i detta.

För övrigt märker man att damen börjar bli stor. Vi har börjat lägga på lite mer ”press” i träningen. Utmanar och testar nya saker. Kommandona börjar sitta men i svåra lägen (drag, ur balans osv.) blir det lätt att hörseln krånglar på damen. Hon är ju såpass ung än så länge att man inte riktigt vet vad man har för hund. Men hon verkar ganska okomplicerad. Hon har ett väldigt behagligt tempo och rör sig väldigt mjukt kring djuren, precis som Ingrid. Hon stressar liksom inte upp sig i onödan. Rusar inte runt som en vettvilling utan beter sig på det stora hela ganska moget, vilket känns ganska märkligt eftersom hon är den mest barnsliga hund jag någonsin haft till vardags. Hon rör sig till och med fortfarande ganska valpigt och har en ganska originell stil. Folk har ju ofta sagt att Ingrid är en sådan hund som verkligen har en lugnande inverkan på djuren och lätt skapar förtroende. En egenskap som jag hoppas, och tror, att Astrid har fått med sig. Hon har bra fart i dom långa benen när det krävs och hon kan bli ruskigt snabb. Otroliga tempoväxlingar. Hennes svaga sidor ligger nog i fösningarna. Det kommer att krävas lite jobb där. Hon blir lätt loj och ”flummig” och drar sig ut mot flankerna för att få stoppa/hämta tillbaka. Hennes största mål är alltid att få hämta. Dum som jag är har jag många gånger avslutat med att fösa, fösa, fösa. Jag tror att det har förstärkt hennes känsla för att ”föser jag så försvinner fåren och då får jag inte valla mer”. Men en dag kom jag liksom på mig själv och ändrade träningen. Vi kör blandat fösning/driva men vi avslutar aldrig med fösningarna längre. Avslutar alltid med att fålla in dom någonstans, hämta och hålla och tillsammans lämna. Det har gett bra resultat på bara ett par pass. Hon har mer tryck i fösningarna nu eftersom hon inte räknar med att behöva sluta när hon gått tillräckligt långt. Jag tror också att hon kommer att jobba bättre när hon verkligen förstår grejen och känner att hon har kontroll själv. Hon får upp en bättre och bättre attityd. Det är skönt när man kommer på sig med sådana dumma grejer, ändrar och snabbt märker skillnad. Det är framförallt när hon kommer en bit bort ifrån mig som hon flyter ut på flanken.

Idag hade vi en riktigt bra träning och introducerade delningar. Tidigare har vi tränat litegrann på att hålla isär olika flockar (men då har Ingrid eller Wille gjort själva delningarna). Hon har varit duktig på att hålla isär, skiftar och byter lätt fokus när man växlar mellan grupperna. Men hon har aldrig själv fått gå in i någon lucka, och det skapade väl en viss förvirring men hon kom varenda gång om än något motvilligt. Lite osäkert, långsamt och undrande – men in kom hon. Vad kan man begära första passet? Egentligen är det ju en himla skum grej, dessutom. Först tränar man på att hålla ihop, hålla ihop, hålla ihop och sen skall man plötsligt tryck isär. Jag är i vilket fall himla imponerad över damen. Lite osäkert på vilken av grupperna hon skulle fokusera på i själva kom-in-momentet men när hon väl tagit en grupp marscherar hon på bra och släpper inte fokus. Hon är duktig på att hålla isär dom och kan gå in fint i den ”luckan” som blir när dom är på väg att gå ihop. Det där med att hålla isär verkar hon verkligen förstå och hon är väldigt lik Ingrid i sitt sätt just i det momentet. Även hon älskar ju att hålla isär 😉

Hela temat idag var liksom delningar. Ingrid och Wille vill jag gärna ha på tårna, rena och fina korta flanker och mycket eget jobb i att skapa lucka. Ingrid kan ju fastna i eyet (fåren trängs ihop) men hon blir rörligare och rörligare hela tiden. Jag försöker att stå ca 5-10 meter ifrån fåren för att inte själv kunna skapa lucka. Ingrid är betydligt bättre på detta än Wille men det tar sig. Wille har svårare att få ut dom på en linje och pressa isär. Han ligger gärna på lite hårt –> fåren går till mig. Jag hatar när fåren står på mig!

För övrigt har jag grejat en hel del med Vallhundsringens hemsida idag. Träningsläger i Klämmestorp 6-7 juni 2015. Förra året blev ju en riktig succé. Och iår är Astrid mogen nog att också vara med och träna, förra året var hon ju bara tio veckor. Lilla snuttan har blivit stor tjej (snart 13 månader)!

DSC_0983
Vallvesslans Astrid, ett år. Skall försöka att klippa ihop en film längre än instagrams 15 sekunders-klipp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s