Varför promenerar vi så mycket?

Helg och helgjobb. Lite halvsegt att jobba varannan helg och aldrig riktigt vara långledig ihop med andra. Det finns ju för- och nackdelar hur man än jobbar. Fördelarna med skiftjobb överväger helt klart, men det bästa vore väl att bli rik hemmafru så att man bara kunde ägna sig åt roligheter 😉

En av dom största fördelarna med skiftjobb är ju alla lediga förmiddagar. Det blir ju så mycket enklare och roligare att hitta tid/inspiration till såväl promenader som träning. Speciellt under vinterns mörka dygn. Jag får ofta kommentarer om att vi motionera/promenerar mycket med våra hundar. Gärna i en lite dryg ton också som antyder att vi borde sluta med det och göra något vettigare  😉  Jag vet inte om vi går så himla mycket mer än andra men det är heller ingenting jag bryr mig så mycket om. Jag tycker bara väldigt mycket om att promenera, det känns friskt och rofyllt. Jag mår bra av att röra mig, trots reumatismen. Visst känner jag många dagar att jag skulle vilja amputera men ljuset och friska luften är liksom guld värt. Hundarna mår ju bara bra av motionen! Om vi bara hinner antingen träna eller långpromenera väljer vi oftast långpromenad. Jag mår bättre själv när jag vet att hundarna har fått röja av sig ordentligt och jag är hemskt dålig på att träna något vettigt ändp under stress eller när jag känner mig omotiverad. Det är ingenting jag gör för att provocera andra men jag märker att det lätt uppfattas så. Det är liksom inte för att vara så jävla redig utan det bara blir så eftersom jag lätt blir rastlös. Jag lägger ingen tid på att gymma eller träna mig själv på andra sätt så jag ser ju det såklart som motion för egen del också. Och eftersom jag jobbar när andra kollar tv och liknande ”sparar” jag ju en del tid där.  Sen gör det nog mycket att vi försöker gå promenader som är sociala. Igår träffades vi direkt efter mitt jobb för en hurtig promenad följt av träning på parkeringen. Vi ses några vänner och promenerar, snackar skit och har det gött istället för att ta en fika, typ.

Sen märker jag ju också på Stina att jag egentligen bara har motionerat bort hennes ”problem”. När jag fick hem henne mådde hon inte riktigt bra av lite olika anledningar. Hon hade blivit typ utdömd som hund. Hon låg högt i stress i början på ett sätt som hon inte alls gör idag. Det blev ju överslag i form av utfall, hysteriskt ”vallande” av dom andra hundarna, skall, svår att nå… Men hon är en ganska okomplicerad hund egentligen och i stora flockar med nya hundar är det aldrig hon som höjer ögonbrynen.  Hon springer med någon pinne, luktar i en buske, återkopplar till mig ofta och interagerar med dom andra hundarna hyfsat artigt om än stundtals klumpigt. Hennes förväntan på att göra saker när jag fick hem henne låg över en stresströskel som jag inte alls tycker om. Det är stor skillnad på att springa och att springa, liksom. Det är skillnad på att springa glatt och på att springa stressat. Det är skillnad på att galoppera och att skena vilt. Det tar ju en stund att vänja sig vid nya rutiner såklart. Och helvete, vad trött hon var om kvällarna. Jag kunde kasta chips på henne utan att hon reagerade. (Hallå!? Det är en aussie!!) 

 

Stina hade haft känslig mage och fick diarré av typ allt utom just den maten hon fick då enligt förra ägaren. När hon kom hem bytte jag foder rakt av (det kan man väl tycka vad man vill om) och motionerade henne rätt mycket med en gång. Hon tappade lite väl mycket  i vikt på bara någon vecka elle två så hon blev riktigt smal/slank. Hennes mage var lite orolig första veckan men idag äter hon olika saker varje dag (aldrig dålig) och har gått upp några kg igen fast i rejäla muskler. Hon ser riktigt biffig ut nu och kroppen är kanon. Verkligen stor skillnad! Innan jag hämtade henne hörde jag att hon gick orent framtill emellanåt så det är någonting som har legat och skavt. Hon har blivit kollad ordentligt men jag har hela tiden gått och letat efter hälta utan att ha sett någonting. Men röntgen framtill var ju såklart ett litet orosmoment… (HD A och ED 0.) På promenaderna är hon en helt annan hund – hon springer fortfarande mycket/hela tiden men med en helt annan attityd. Hon har ett stort behov av att springa (precis som mina andra hundar) men några dagars total vila (som vid flytten eller sjukdom) är självklart inga problem. Hon är lös och ledig både i kropp och huvud. Helt okomplicerad med andra hundar, är glad och käck. Vi kan möta hundar som gör hemska utfall och hon går helt cool vid sidan. Hon kan vara lite reserverad mot människor ännu och är väl inget större fan av att bli hanterad av ex. veteinär men hon finner sig (morrar/skäller inte men hon är ju inte aussieglad). Hon har inget intresse av folk hon inte känner men det tycker jag mest är skönt. När folk kommer hem skäller hon några gånger (aussies vaktar) men slutar när man säger år henne och blir snabbt bästis med folk (aussies är ju lätta att muta). Känns kanon!

Stina är ju en hund som jag egentligen inte ville ha. Stor eloge till mina vänner som har stått ut med mitt gnäll. Och tro mig, dom borde ha skavsår i öronen. Jag har många gånger känt att jag gjorde fel som tog hem henne igen. När jag tog hem henne gjorde jag det med inställningen att hon är en Problemhund som jag aldrig kommer att kunna ha någon nytta eller glädje av. Jag gjorde det bara för Ninas och mitt dåliga samvetes skull. När jag ser på henne idag med andra ögon finns egentligen ingenting som säger att det är något som helst galet med henne. Hon är liksom bara en pigg, glad,  intensiv, snäll och ganska okomplicerad ung hund. 

Frisk luft och motion! 💗

Resultat röntgen!

 

Imorse kom Stinas resultat ut på SKK. Som vanligt är man ju lite nervös men jag var ändå ganska säker på fria höfter. Men det är ju inte förrän SKK sagt sitt som man kan vara helt säker. Morgonens glada resultat har vi firat med lyxfrulle och nu väntar milen innan jobbet. Musklerna skall ju hållas i trim 😉 

 

 Mitt A-barn! 😍 

Stina röntgad! 

Damen är nu röntgad fram och bak. Allting såg fint ut och personalen trodde absolut att hon var fri både i höfter och armbågar. Lena på Partille har ju helsyster Salsa (a-höfter) så vi kunde jämföra plåtarna och dom vad väldigt lika. Damen fick beröm för sina rejäla muskler och annan personal blev inropad för att känna. Wow! Så kul att all träning ger resultat! Blev nästan svårt att få benen raka för att låren var så rejäla 😉 Stina har verkligen fått en fin kropp och det har hänt en del sista månaderna. Kul när veterinärer och så reagerar så på ens hundar. En mil om dagen lös i skogen + träning (simning, agility, pilatesboll, vallning) ger resultat!

Nu håller vi tummarna för bra resultat. Hur som helst var höfterna friska och fina! 👍

Kroppsvård

Så vad händer i vår värld här kring Eriksmyst? Det händer en hel del och mest är vi ju aktiva på facebook och instagram. Vi börjar komma iordning i huset och grejar mest hela tiden. Nu har vi ju bott här i snart två månader och börjar känna oss som hemma. Hundarna älskar sjön nedanför så det blir mycket bad.

Sista månaden har det blivit mycket vallning, både hemma och på bortaplan. Vallhundsringen har arrangerat två träffar för att testa och diskutera nya VP-förslaget. Första omgången var vi lite fler personer och andra tillfället var vi lite färre. Men å andra sidan blev det ju mer träning för oss som var med 😉 Vi har eperimenterat lite med bredden i trattarna för att se skillnader och sådär så även mer rutinerade hundar fick jobba på rätt bra och man kommer ju att få räkna med drygt tjugo minuter. Ingrid gick banan på sexton minuter i lördags men då satte hon allting på första försöken, inga stopp i trattarna eller L-anläggningen, delningen gick hyfsat fort och så vidare. Med andra ord känns det som att nya VP-förslaget kommer att bli ett riktigt bra arbetsprov eftersom provet tar så mycket längre tid.

10981996_10204328270062694_16172072514972203_n

Idag har vi haft lite pälsvård så Hejdi och Hilda är nakenfisar nu igen. Hilda blir så himla varm när hon är fullpälsad. Senaste dagarna har hon legat och flåsat inomhus nästan hela tiden, stackarn. Annars är veckans planer att röntga Stina och vaccinera hela ligan. Vi har en tid bokad imorgon på Partille Djurklinik klockan 8.00. Alltid skönt att komma upp i tid på sina lediga dagar 😉 Astrid blir ju ett år nu i Mars så lite tidigt för röntgen. Tiden går så fort! Hon är snart stora tjejen. Hennes röntgen får vänta till maj eller något, tänkte jag. Men Stina är ju över två år nu så skönt att få det ur världen. Jag har också anmält henne till MH 11/4 på Kinds BK i Svenljunga. Vi skall gå ihop med kennel Unity Blues första valpkull (Stinas halvsyster Nayeli är mamma till den kullen). Blir spännande att se om det finns lite släktdrag.