Tempo

Jag har blivit mycket bättre på att strukturera upp träningen! Det kan helt klart bli ännu bättre, men det är ändå en stor skillnad mot förra året. Jag brukar faktiskt numer ha ett mål och en plan för hur vi skall ta oss dit. Jag blir bättre och bättre på att träna korta pass och fullfölja planen. Det är ju lätt, som sagt, att bara flumma runt utan att egentligen ha tränat något. Idag tränade jag alla fyra hundarna på mindre än en timma. Jag jobbar idag från tidig morgon till sen kväll men kunde smita iväg (på chefens initiativ) en stund förut mitt på dagen och samla energi ihop med djuren. Man blir nästan mer effektiv också ju mer man jobbar. Igår jobbade jag först åtta timmar, åkte sedan till Mariestad med i sällskap med mamma och avslutade i härskogen med Jossan (tja, och hundarna såklart). Skönt att sträck på benen på en långgrunda efter fem timmar i bilen, tyckte både jag och hundarna!

<img src="https://pajad.files.wordpress.com/2014/12/img_2682.jpg" alt=”/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2014/12/img_2682.jpg” class=”alignnone size-full” />

Astrid fick sin träningstid idag uppdelad i två pass. Vi brukar numer börja varje pass med att fösa ett par meter i lina, sen kör vi flanker och lite drivningar. Kort och enkelt, men hela tiden med krav på en god attityd, lagom avstånd och tillräckligt med hjälp. Stina-Lisa får göra ungefär samma saker. Jag började ju med sitt istället för ligg men numer lägger hon sig oftare än hon sätter sig. Hon har väl studerat hur dom andra gör 😉

Ingrid fick jobba på raka linjer (crossen) och så fick hon delat ett par gånger. Upplevde att hon höll sin flank bättre utan att ligga på för hårt i delningarna – hon blir lätt ivrig och kommer in tajt/för nära. Där är Wille lite coolare. Så med honom lade vi istället lite fokus på att fösa längre sträckor utan styrning/stopp. Ibland när han får gå en stund och är längre bort dras han lätt med i tempot och går för fort så fåren 1) svänger eller 2) blir väldigt utspridda/delar sig. Det leder ju till att han måste börja flanka för att styra upp fåren igen och det blir väldigt krokigt. Visst kan jag styra honom men jag vill gärna att han reglerar avståndet och tempot själv istället för att dras med. Han kan gå fint om man påminner honom lite om att använda hjärnan.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2014/12/img_2712.jpg
Astrid!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b37/28732461/files/2014/12/img_2713.jpg
Stina-Lisa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s