Nu eller Nu

IMG_2040.JPG

IMG_2031.JPG

IMG_2038.JPG

Började morgonen med att städa och plocka fram lite saker nu till advent. Raskt vidare för att mäta upp hur vi skall stängsla. Snabbt ordnat och iväg till diverse byggfirmor för att shoppa loss. Några tusenlappar fattigare men ett stängsel rikare. Dumpade av skiten vid nya ”hemma”. Och direkt iväg till härskogen för att få femman med Jossan. Flängde sedan hemåt för att fixa lite snabb middag ihop med pappa och sambo. Vi planerade morgondagen – imon blir det projekt sätta staket.

Hujaliga.

Känns kanske inte som någonting dom flesta väljer att göra i november-december 😉 Men vi tycker att det är skönt att ha. Visst – det är en lugn liten grusväg utanför med ett hus längre in. Men det är skönt att kunna slänga ut hundarna att pinka emellanåt utan att behöva oroa sig för bilar, andra hundar eller liknande. Man stänger ju faktiskt inte bara in sina egna utan man stänger ju faktiskt ut andra också. Det är lika gött att få ner stolp nu innan tjälen. Vissa tycker nog som vanligt att jag driver på saker i ganska högt tempo… Men jag gillar att få saker gjorda och jag fungerar inte när jag måste ”vänta och se hur det blir”. Äsch, det är bara å åk!

Natti!

Husköp – bilder!

Okej, nu kommer lite bilder och text om nya huset. Vi börjar med bilderna!

IMG_1998.JPG

IMG_1991.JPG

IMG_2002.JPG

IMG_1990.PNG

IMG_2023.JPG

IMG_2024.JPG

IMG_2009.JPG

Som några av er redan har listat ut så är det alltså pappas hus vi skall köpa. Det hela började egentligen som ett skämt…

Jag är ju uppvuxen i hus i Landvetter. För några år sen flyttade min pappa till Partille och har haft ett radhus där. Men så fick han ett infall att köpa hus igen, så då köpte han den här kåken och flyttade in i september – detta året. Han har med andra ord inte ens bott i huset i tre månader innan han bestämmer sig för att han har ett annat mål. Det kan ju tyckas som så att han är krånglig, men det tycker jag inte. Han litar på magkänslan och livet är ju alldeles för kort för att sitta på fel plats.

Jag och Jerry har väl stundtals känt för att ge upp våra planer på en gård – vi har förlorat budgivningar och tittat runt nu i evigheter. Det är svårt att hitta en gård med bra mark, ett hyfsat hus, inom rimligt avstånd… Snudd på omöjligt! Vi hyr ju huset vi bor i i dagsläget, och det är nog inget som passar oss i längden. Vi har bott här i snart tre år nu, och det har varit kanon men nu vill vi vidare. Så vi har väl kollat litegrann på vanliga villor/hus, men ändå inte hittat något tilltalande. Så var jag hemma hos pappa och gnällde över att vi också ville bo sådär fint… Så sa han att han bestämt sig för att sälja, och skojade om att vi borde köpa huset. Det är ju perfekt för er, tyckte han. Dubbelgarage, tre sovrum, två badrum, rymligt kök, fint vardagsrum med mycket ljus, lagom trädgård med plats för agilitybana, gäststuga på tomten och ett väldigt bra pris. Och marken där våra får bor ligger inte många minuter härifrån. Käck promenad som uppvärmning 😉 Dessutom ligger huset precis vid en stor sjö med både bad- och båtplats. Perfekt för Jerry som köpte oss en ny båt i somras och älskar att fiska. Huset är ju dessutom nybesiktigat ua, sprillans nytt tak, nya fönster, bra dränerat, bra energiklass, fräscht värmesystem… Allt dyrt är liksom nygjort! Eftersom pappa är kunnig inom området känns det ju tryggt – han har ju koll på läget och har ju byggt på hus en hel del i sina dagar. Visst finns det skönhetsfel och en del färgval är väl sådär, men sånt är ju både hyfsat enkelt och billigt att ändra. Jag kan ju kanske inte påstå att just brunt på en fasad är helt snyggt men den är väldigt fräsch så det räcker ju med lite färg. Det viktigaste är ju läget och att huset är friskt.

Så ja, varför inte!? Vi kanske inte bor här för evigt, men så länge vi trivs. Jag är ju bara tjugofem år så det är kanske ingen panik att hitta den ideala gården. Vi har ju faktiskt framtiden för oss. Lätt att jämföra med folk som är dubbelt så gamla! Hittar vi den nu eller om femton år spelar nog lite mindre roll när man ändå har ett mysigt hus att greja med. Det värsta som kan hända är väl att panikköpa en gård bara för att man känner sig stressad att skaffa något. Så står man där med ett ruckel och noll kronor på banken. Katastrof! Nu har vi ändå pengar investerade i en fastighet som med största sannolikhet kommer att stiga i värde under kommande år. Så vad som startade som ett skämt blev snabbt verklighet med mig och pappa vid rodret. Banken är med på noterna och vi skall skriva över huset i nästa vecka och betala handpenning. Tillträde kan ju ske lite när som helst. Vi har tre månader kvar på vårt nuvarande hus men vi lär väl flytta när det passar lite beroende på hur det går för pappa. I värsta fall får han bo hos oss ett tag 😉

IMG_2001.JPG

IMG_1994.JPG

IMG_2005.JPG

IMG_1996.JPG

I tankarna har vi redan flyttat in!

Ingen dag är den andra lik för oss i familjen Kaos. Vi har ju kollat efter gård nu i vad som känns som en halv evighet. Men det är ju omöjligt att hitta någonting som inte är ett totalt ruckel, som ligger hyfsat bra, har tillräckligt med mark (ej avstyckad och såld separat), som säljs för ett lagom pris… Omöjligt! Eller så lär det ta lite tid… Så i väntan på den perfekta gården har vi funderat på att köpa ett lite större hus än det vi bor i nu. Kanske renovera lite, pyssla och greja.

Så – som ett svar på bönen har vi trillat över ett ställe som kan vara perfekt för oss. Det är gångavstånd (någon kilometer, närmre än vi har nu) till marken där våra får bor, det ligger precis vid en stor sjö med fin badplats och båtolats till våran båt och det ligger på lämplig plats emellan Gbg och Borås. Huset är lagom stort, en fin trädgård, en vanlig altan plus en inglasad altan, dubbelgarage, gäststuga… Trädgården är plan men förra ägarna var intresserade av buskar och sån skit. Med mina skills kan man nog lyckas göra sig en fin liten agilityplan istället! Eller kanske en tjugofemma till fåren 😉 I källaren finns plats att bygga sig en bastu och/eller lite relaxavdelning om man vill.

Jag har världens sämsta tålamod så den lilla väntan nu i dagarna är ju vidrig! Fyyy! Vi har ju haft lite otur och krångel förr. Men banken är med på noterna så nu skall vi bara skriva papper här i helgen. Handpenning och grejer körs över nästa vecka och sen finns ingen återvändo. Det blir väl inflyttning inom tre månader. Woho!

IMG_1935.JPG
Hundarna har i alla fall badat i sjön! Huset ligger precis vid vägens slut med skog för goa promenader, och en liten stig ner mot sjön där man kan gå och bada mer avskilt! Kanon för hundarna 😉

IMG_1961.JPG
Pappa och Stina utanför huset!

Mockingjay

Fullspäckad helg! Nackdelen (och ibland fördelen) med mitt jobb är ju att jag jobbar helger typ jämt. Så igår var det jobb hela dagen följt av middag på stan och bio med svägerskan och mannen i hennes liv. Det är så skönt att fortsätta ”dejta” trots att man har varit ihop många år nu (ja, jag och Jerry alltså). I början är ju folk ofta duktiga på det där men sen dör det ut, men egentligen är det ju längre fram i ett förhållande som man behöver det.

Idag är jag återigen på jobbet. Sitter och pausar lite nu. Fullt upp till sena kvällen idag. Sista kursen på HallåHund slutar väl nio eller strax efter idag. Puh! Tur att världens bästa tvåbenta grejar med hundar under dagen. Byter däck på bilen och planerar en sen middag ikväll med färskt lamm från Gångemad. Händig karl! 👍

Väntans tider

Mötte upp Jossan imorse ute hos fåren och pysslade litegrann med våra unghundar. Astrid har ju kanske inte fått träna så hemskt mycket/ofta men hon är ändå väldigt duktig. Vi fick ju tränat litegrann i helgen också tillsammans med både Trim och Turbo. Det är väldigt praktiskt med en så liten valpkull på nära håll. Det var kul att starta upp med Turbo lite mer och han var riktigt häftig. Bra tryck i tassarna på den killen, precis som hos Trim! Astrid är betydligt mer lugn än båda bröderna. Vi har än så länge inga kommandon alls utan går på ljud när vi försöker träna flanker och/eller drivningar. Idag fick hon hämta och samla ihop alla ifrån en skogsdunge cirka 50 meter bort. Hennes stora fördel är att hon fortfarande är så himla lugn och trygg så jag behöver inte vara orolig att hon skall jaga iväg dom eller sätta alldeles för hög fart på damerna. Hon är väldigt lugn och metodisk och har bra koll så att alla är med. Visst går det lite fort stundtals som för alla andra unghundar, men någon jakt är det aldrig tal om och hon dras liksom inte med i fårens tempo på samma sätt som både Ingrid och Wille har gjort som yngre (och fortfarande kan göra). Det är kanske därför som jag inte riktigt har känt någon stress att ”träna” eller lägga på kommandon – hon ligger sällan på sådär JÄTTEHÅRT utan lugnar ofta ner sig ganska automatiskt. Hon brukar få vara med och pilla litegrann i all enkelhet. Och varför vi inte tränat eller lagt in någon egentlig press är för att jag inte vill förstöra henne. Jag väntar in henne litegrann tills det är dags att gå kurs för Karin Söderberg nu i början av december.

Klockan är bara halv två nu och hundarna har fått träna och promenera och jag har handlat och grejat. Med andra ord är resten av dagen ledig och den skall helt klart spenderas i relativt lugnt tempo. Jag skall laga en god middag nu följt av soffhäng med snacks och film – en helt vanlig torsdag. Medan vi väntar på att muppo skall sluta och att middagen skall bli klar skall jag spendera några timmar vid min symaskin och fixa lite nya halsband till ungarna. Idag kör vi med andra ord helghäng här hemma! Jag jobbar hela helgen sen från tidig morgon till sen kväll så det tycker jag allt att vi kan vara värda.

Tjing!
10357133_10203594774805771_550876362695950484_n

Värken värker

Fy fan, vad jag är stel i kroppen. Kombinationen inga värktabletter, fuktig kyla och en massa jobb är inte helt ultimat. Av lite olika anledningar kan/får/bör jag inte äta vissa sorter av mina gamla värktabletter och har en tid hos reumatologen nästa tisdag för att testa ut nya mediciner som förhoppningsvis kan vara lite bättre för mig. Tills dess försöker jag överleva på enstaka alvedon och håller hoppet uppe genom att gnälla över värken här och där. Jag kan nog uppfattas som lite gnällig nu såhär års men jag har sjukt ont, och jag försöker att inte gnälla om det. Men vissa dagar är värre än andra. Man får göra det bästa av situationen och det är kanske inte helt optimalt att gå milen i rask takt nu var och varannan dag men hundarna nöjer sig med lite lugnare skogspromenader också. Så länge man är ute ungefär samma tid så rör ju sig dom lika mycket. Så motionen för deras del blir ju inte lidande, det är ju mer man själv som drar sig för att öka på takten. Idag gick vi en skogsrunda på kanske 3-4 km och det tog väl åtminstone en och en halv timma. Jag går lika fort som en trött pensionär 😉

Värken blir ju faktiskt inte värre av att man rör sig i längden. Visst blir man mer stel och öm efteråt, men man blir nästan ännu mer stel av att vara stilla. Se finns det ju såklart mer eller mindre bra sätt att motionera på. Och jag borde hela klart försöka ta upp simningen igen, egentligen. Hela min uppväxt simmade jag ju i värmebassäng på sjukhus och/eller Hälsans hus (bassäng med 35 grader, ah!). Det är ju riktigt bra för lederna! Någonting annat som jag längtar efter är att ha egen bastu, och på sikt när vi flyttat till något större vill vi definitivt bygga oss en käck bastu, sätta in ett stort badkar och så.

Igårkväll var det som vanligt agilityträning i Halleröd, och mina små nötter var så fina. Vi var bara tre personer totalt varav den ena gick efter halva tiden så jag och Susanne hade det riktigt lyxigt. Jag filmade litegrann och det var väl ingen fröjd för ögat att studera sig själv – jag rör mig verkligen som en klumpig och stelbent pensionär. Herregud, vad kass jag känner mig. Men nu i dagarna har liksom alla leder varit värre än värst och det gör till och med ont att skriva en vanlig text på datorn. Mina fingrar är så stela och tappar liksom lite känseln emellanåt. Jävligt frustrerande. Jag blir liksom inte ledsen, mest förbannad.

Och trött. Trött på att ha ont. Trött på att jag föddes som reumatiker. Bläää!

20140723-002322-1402406.jpg

Den där Stina…

Äntligen är den långa arbetsveckan slut (70 timmar) och jag har en halvt ledig helg framför mig. Morgondagen är ledig ifrån jobb så vi har bokat in lite vallning tillsammans med lille Turbo och Pernilla. Det skall bli trevligt att greja lite med våra unghundar (som blir åtta månader snart). I övrigt blir det en lugn dag följt av en relativt lugn söndag (bara kurs under eftermiddagen). Det kan vara skönt att bara vara hemma och chilla med muppo nu när han är hemma. Om drygt två veckor åker han till Kina ett par veckor så jag börjar nästan redan att få separationsångest.

En annan grej som jag borde ta upp är vår situation med Stina. Som det ser ut nu så har jag egentligen alldeles för mycket att göra och alldeles för mycket som jag vill åstadkomma med träningen för att ha fyra unga hundar och kunna tillgodose deras behov. Och sen har jag en pappa som hemsk gärna vill ha en egen hund, men vågar inte eftersom han har heltidsarbete och bor själv större delen av tiden. Så hur ser lösningen ut? Jo, lösningen är att Stina har börjat att bo hos pappa litegrann. Dom har alltid gillat varann (han var ju sugen på henne redan när hon bodde här som valp/unghund). Så från igår till idag har hon varit hos pappa och det har gått hur bra som helst. Dom känner ju varann väl och hon var väl inte nämnvärt ledsen när jag åkte därifrån igårmorse. Jag vet inte vem av dom som har varit mest nöjd, kanske Stina, kanske pappa. Pappa älskar att gå långa promenader och behöver lite gött sällskap. Stina älskar att få uppmärksamhet och behöver egentligen någon som har tid för BARA henne. Nu är hon hemma igen över helgen och åker nog till pappa (som bor ungefär fem minuter härifrån) igen på måndag.

Så om allt går enligt planen skall Stina vara pappas hund mestadels och bo hos honom, men ändå vara här några dagar i veckan när det inte fungerar med jobbet (det kommer fortfarande att vara ”min” hund). Hon är ju så himla social och älskar ju att bli bortskämd. Pappa har ju alltid varit intresserad av hund och diverse aktiviteter. Han har varit med på allt ifrån agility till viltspår och är inte rädd för att testa nya saker. Jag tror verkligen att det här kan bli riktigt, riktigt bra för oss allihop. Jag slipper känna stressen över att ha fyra unghundar att träna, pappa slipper att gå hundlös och ensam och Stina får någon som bara bryr sig om henne. Win, win, win!