FILM – Vallhundsträning på olika nivåer

Astrid
Nu är den lilla damen snart sju månader och hon träffar än så länge fåren några minuter då och då när vi ändå är ute i hagen. Idag började jag försöka lägga lite press på henne för att öka avståndet lite i drivningarna. Unga hundar har ju en tendens, kan jag uppleva, att verkligen hålla fåren PÅ föraren. Både Ingrid och Wille har alltid velat ligga på ganska hårt och när dom var små visste jag väl inte riktigt hur jag skulle träna bort det. Astrid får ju redan nu från början lära sig att fåren skall balanseras mot mig men inte på mig. Jag vill inte ha dom närmre än två meter, helst. Och jag vill att fåren skall GÅ, inte springa. Vissa har kommenterat att fåren är tröga eller tråkiga, men det vill jag nog inte hålla med om. Dom springer väääldigt fort för hundar som inte går snällt. Jag kan få upp en jävla rulle på dom om jag manar på Wille till exempel. Men dom är rättvisa och går lugnt om hunden ger dom plats. Så jag får nog säga att fåren är väldigt trevliga att träna unghund på. Dom är ärliga nästan hela tiden. Om hunden springer – springer fåren. Om hunden är dum – är fåren dumma. Om hunden är lugn och snäll går fåren alldeles utmärkt. Och dom är heller inte särskilt klistriga eller tama mot mig så det känns himla trevligt.

Så vi fokuserar mest på att gå snällt med djuren, och den lilla skatan är oftast väldigt duktig. Hon har inte haft något direkt välutvecklat eye sådär ”från början” utan är mer lös än Ingrid. Men hon har på senare träningar börjat förstå sitt eye mer och mer och stundtals plockar hon fram det och fixar att trycka på ganska bra. Hon har än så länge kvar sitt lugn och jag älskar hennes coola attityd. Ingen stress eller oro i onödan. Försöker fåren rusa iväg rusar hon snabbt efter och stoppar, men hon blir inte alls upprörd eller stressad. Jag litar redan väldigt mycket på henne och hon har inte alls visat många tendenser till att röja eller jävlas. Cool tjej!

En annan grej – kommandon. Astrid kan ingenting (har inte ens ett ligg på henne). Och jag har inte heller bestämt mig för vilka kommandon jag skall ha. Jag har ju svenska på både Ingrid och Wille, och det finns ju både fördelar och nackdelar på det. Jag har funderat på att ta andra kommandon på henne för att kunna använda fler hundar samtidigt. Men då tänker jag att det kanske är bättre att ha andra kommandon på visslan och att det muntliga är lite strunt samma? Jag tycker ju tyvärr att det känns lite töntigt när alla nybörjare alltid skall ha engelska kommandon på sina hundar, så jag känner mig sådär instinktivt avig mot just engelska kommandon. Löjligt – jag veeet! Så om det inte blir svenska funderar jag på finska? Jag och Jossan hade en annan intressant teori också och bara ta helt random ord som kommandon. Ex) Höger=Gurka, Vänster=Tomat, Ligg=Pannkaka och Fram=Lök.

Stina-Lisa
I början av vår träning fokuserade jag lite väl mycket på att ”det här är en aussie” och jag försökte nog mer titta på andra aussies för att kolla hur dom vallar snarare än att lita på mig själv och min hund. Sista passen har jag försökt att skita i ras och bara se HUND som flyttar får. Hon har många brister men det finns också en hel del bra grejer. Jag har valt att träna henne på samma sätt som jag tränar mina andra hundar. Hon skall GÅ mot djuren och jag tolererar inte att hon pendlar i onödan bara för att ”aussies skall göra det”. Det stressar bara djuren och man får inte igång något flyt när det är en massa spring. Hon svarar bra på träningen och jag tycker nog att hon utvecklas i hyfsat stadig takt.

Jag försöker att lägga lite extra krut på att få ut henne då hon gärna går tajt. Visst kan djuren hemma lära sig att tolerera det men då har man ingen större nytta av henne om man skulle vilja använda henne på nya marker med nya djur. Jag har också försökt att börja lägga in mer och mer lydnad/kommandon. Vi har börjat med sitt/stanna/ligg. Jag säger sitt men hon får själv välja position så länge hon stannar. Eftersom hon gärna slår över i ex hämt måste jag ha ett stopp på henne. Får hon slå över blir det att hon sen slår tillbaka, och över igen. Och så fortsätter det. Jag vill ha en bra vidd med ett fint djup i hämtet. Ett stadigt stopp och sedan en hund som går lugnt och sansat mot djuren. För visst kan hon gå rakt mot djuren och ändå flytta dom. Hon behöver inte alls pendla för att flytta djuren och jag märker för varje pass som går att hon växer i självförtroende i mer stillastående arbete och hon lär sig att använda tryck med kroppen snarare än att använda farten från benen. Duktig tjej!


Wille och Ingrid

Nu har ju dom plötsligt blivit ”gamla” och där ser man ju ingen lika tydlig utveckling. Med Wille försöker jag att jobba mycket på attityd, lydnad och finkänslighet. Med Ingrid försöker jag att jobba mycket med fösningar och linjer. Ingrid har en tendens att bli lite sticky när hon jobbar lite längre bort och segar liksom fåren lite, lite snett hela tiden med hopp om att få hämta dom till mig. Jag har fått lite blodad tand igen med dom och hoppas väl att vi skall ta oss ut och tävla mer framöver. Jag känner ändå att jag lär mig så himla mycket om mig själv, om hund och framförallt om får när jag kör med dessa två. Och jag har blivit betydligt mer strukturerad i vår träning och försöker att ha en plan och ett mål med dagens pass. Typ: Idag skall vi träna på delningar. Hur skal vi göra? Om det inte blir så – vad gör jag då? Om det här händer – vad blir konsekvensen? Och så vidare. Jag har tidigare varit alldeles för bra för att bara lulla och mingla omkring i hagen en stund och kalla det för träning. När hundarna är ett par år behöver man ju liksom inte låta dom umgås med får på det sättet och ”känna efter” och ”testa själva” längre på samma sätt.

Vallning på Gångemad

Ingrid gångemad

Idag har vi varit på fårgården Gångemad och vallat in några djur. (Några djur som i ett par hundra djur.) Med andra ord har vi varit hemma hos lille Turbo idag och kikat på hans får. Dom små valparna börjar ju bli stora nu och Pernilla och Oskar hoppas väl att dom snart skall kunna ha lite nytta av Turbo. Han har redan fått vara med och flytta djuren mellan hagarna så smått men lite mer träning och fårvana behövs ju såklart innan han är en fullfjädrad arbetare på gården. Dom går en nybörjarkurs i vallning just nu och tanken är ju att dom skall börja komma hem till oss litegrann och valla på mer lämpliga djur för unghundar.

Men idag började vi i alla fall att valla in deras besättning. Jossan, Adde och Trim kom förbi som publik så det blev ju faktiskt en liten kullträff idag. Det är så roligt att man kan ha så bra koll på samtliga valpar från första kullen. Lite fika och allmänt häng fick det bli men för två av dom fyrbenta blev det desto tyngre och mer slitigt. Ingrid och Wille fick verkligen bekänna färg idag och det var riktigt roligt att se dom jobba på så stora flockar.

Wille fick börja på en grupp med tackor. Dom var snälla och fina mot hundarna, något utmanande men absolut inte elaka. Lite osäkra såklart och som alla ovallade får är dom ju såklart undrande över vad det hela går ut på. Det är ju lite lurigt när man inte vet hur fåren skall reagera men Wille löste det så himla fint. Med åldern har han plockat fram ett intressant lugn, måste jag säga. För ett år sen hade jag aldrig känt mig så bekväm med Wille som jag gör nu. Jag känner mig nästan mer trygg med honom nu eftersom han har blivit såpass lydig och jag vet att han aldrig skulle skada något djur. Ingrid har nog tendenser till att bli mer grinig och sur om djuren går på henne, medan Wille verkligen ser helt obrydd ut och fortsätter bara att gå. Han stannar oftast inte ens, utan fortsätter i samma takt som innan han blev hotad. Det är verkligen kul att både han och jag har utvecklats så mycket ihop och det går åtminstone åt hyfsat rätt håll. Ingrid fick slita vid ett tillfälle för att få med sig alla när dom radat upp sig längs staketet. Dom spred lätt ut sig och hon fick verkligen jobba (pendla) för att komma runt alla. Det är ju roligt att hon som annars har så fruktansvärt mycket eye och stil faktiskt kan lägga om och bli både mer öppen (utan att bli vid) och få upp mer spring i benen. Häftigt!

Vi pillade egentligen mest runt djuren för att lära dom att respektera hund. Vi fick gjort lite delningar och grejat runt med dom. Första delningen bokstavligt talat sprang dom över Ingrid. Hon hade inte en chans utan var nog helt oförberedd. Jag hade också kommit i viss chock om hundra djur bara vände och sprang över mig. Men vi fick till bättre luckor och stadigare delningar med ett par repetitioner så att både hund och får kände sig mer bekväma. Varken Ingrid eller Wille arbetar ju på daglig basis med så här många djur så det var riktigt häftigt att se hur duktiga dom ändå var. Wille har ju en sådan naturlig pondus så delningarna gick riktigt fint med honom. Det är fascinerande att så många djur ändå väljer att lyssna på en enda individ. Coolt, minst sagt.

Wille
Wille och ett gäng tackor!

Gångemad 2
Wille och bagglammen.

Som avslutning vallade vi på en grupp baggar/bagglamm. Dom var betydligt tuffare än tackorna och tacklammen, såklart. Eftersom det redan hade varit en massa jobb under dagen tog jag bara ut Wille här. Och han är ju verkligen en dröm i dom lägena – går stadigt och lugnt framåt utan att vika, stressar inte, rusar inte, härjar inte. Han bara går. Han snappar i luften om det behövs, och med tanke på hans ganska starka pondus i kliven behövs det sällan mer än så. Han är verkligen häftig! Och han tycker ju att det är väldigt roligt med tyngre djur där han får trycka och jobba mer med sin kraft. Springiga djur är såklart jätteroligt, men tröga och mer obstinata djur är ju fantastiskt 😉 Han behöver ju hålla tillbaka så mycket på rörligare djur och det är nog betydligt jobbigare för honom.

Det som jag är mest nöjd med efter dagens äventyr är att både Ingrid och Wille visade stor förståelse för att jobba på så stora flockar. Ingrid fick vid ett tillfälle verkligen slita för att hålla dom från ett drag bort mot öppningen. Hon sprang som en liten skållad råtta för att lyfta bort dom. När hon hämtat upp ena änden av flocken fick hon ta nästa, och så vidare. Men hon slet och slet, sprang, tryckte på bra och visade sig verkligen från sin allra mest läckra sida. Jag är också oerhört nöjd med Willes lydnad som satt riktigt, riktigt fint. Han tog signaler på tvåhundra meters håll utan att blinka. Han har lagt sig till med ett underbart lugn som också påverkar djuren på ett väldigt bra sätt. Han är mer återhållsam i sitt arbete och det gör att djuren går undan bra för honom i lagom tempo utan att bli rädda/skrämda.

Tack Pernilla och Oskar för en fin dag med era djur på era vackra marker! Vi är så glada över att få hjälpa till! Gångemad fårgård – hemsida.
GÅngemad

How you doin?

Wille
Under dom senaste veckorna har jag verkligen försökt att nöta, nöta, nöta lydnad på vissla. Jag har medvetet jobbat mycket med själva lydnaden (det som många tycker är tråkigt och/eller ”tar bort” saker ur hunden). Men ja, om man vill tävla så är det ju faktiskt viktigt med den där millimeterlydnaden. Och jag har försökt att vara konsekvent ut i fingerspetsarna. Ett ligg nu betyder ligg NU och inte om tre steg. Jag har samtidigt varit väldigt konsekvent med allt annat och verkligen haft en plan – och ja, det har givit fina resultat. Jag har aldrig godkänt ryckiga starter från ligg, snäva flanker eller liknande. Allting skall vara perfekt, annars har vi gjort om och gjort rätt. Den här fanatiska träningen i att vara konsekvent har lett till en helt annan attityd hos Wille. Hör och häpna. Han tar lugna fina flanker, lägger sig bra, lyder fint, ifrågasätter sällan och har en helt annan LUGN inverkan på djuren. Det är ju lätt att man blir blind för sin egen hund och träning hemmavid men igår hemma hos Lotta fick vi faktiskt ett kvitto på att träningen har gett resultat. Hennes i vanliga fall springiga finull som helst lägger benen på ryggen och drar när dom ser Wille gick lugnt och sansat hela tiden. Han kändes som en dröm att träna med. Så vi jobbade med ränna, korta/långa flanker och mycket närarbete. Åh, vad fint han faktiskt kan gå och det känns så skönt att han äntligen börjar ha en lugnande inverkan på lite mer springiga djur. Det har väl varit lite av hans akilleshäl att han gärna dras med i tempot (eftersom han älskar när det går fort) och hans starka sida har ju hela tiden varit lite med tunga djur eftersom han är så stabil och bra på att trycka. Kort sagt – äntligen lite framsteg som känns även hos mig.

Ingrid
Ingrid har ju legat lite på latsidan hela sista året. Jag har varit lite slarvig med att ställa krav på henne sen hon var på mammaledighet men nu är ju valparna faktiskt sex månader och snart inga valpar längre. Ingrid har en tendens att låsa sig lite i balans när man vill ha ner henne mot sig (på längre håll). Om hon ligger i balans typ 100 meter bort vill hon helst bara hämta och har inga rena flanker ner tillbaka mot mig. Så dom sista passen har jag försökt att lägga lite krut på  långa fråndrivningar, skicka runt till klockan tolv och sedan skicka tillbaka till klockan 18 för att fortsätta driva antingen framåt eller köra en cross. I dom situationerna vill hon gärna låsa sig och/eller vara ”olydig” och successivt ta djuren närmre. Med lite tjat och gnat, mycket beröm och stöd har vi börjat komma en bra bit på vägen. Det är väl det som jag är allra sämst på – att ha en tydlig plan med min träning och se till att ha ett mål som jag faktiskt försöker driva igenom. När vi nu försökt strukturera upp oss litegrann och verkligen se till att ”punktträna” känns det mycket enklare och bättre. Plus att det blir lättare på något sätt att faktiskt se huruvida man utvecklas eller inte.

Astrid
Astrid är en hund som har tänts successivt. Hon blir mer och mer hund för varje gång hon träffar får. Idag fick hon jobba lite i fålla och hon är verkligen modig, lugn och trygg. Hon går stadigt och lugnt in trots att det är trångt. Våra får kan titta och blänga men dom går ju aldrig på hunden. Så det känns verkligen som en fin erfarenhet för henne med så snälla djur. Hon rusar inte på utan går lugnt runt utan att försöka härja. Så skönt! Hon har varit väldigt lugn och sansad hela tiden hittills men idag hände någonting med den lilla damen. En ganska rejäl uppväxling, kändes det som. Jag plockade ut fyra lite mer springiga djur idag och ja, visst finns tempot där när det behövs. Hon växlar väldigt fint också mellan att springa fort och snabbt anpassa sig till att gå lugnt igen. Det där lugna och nästan ”sövliga” tempot har hon ju haft hela tiden (avsaknad av fullständig tändning antagligen). Så jag hoppas att hon kan behålla sitt lugn även om hon samtidigt får allt fler växlar. Jag skall verkligen försöka att bevara lugnet i alla fall för det är ju guld värt i många sammanhang. Hon går gärna tajt kring djuren ännu men har heller inget välutvecklat eye. Och med tanke på dom vida linjerna åtminstone på mammas sida skall jag inte trycka ut henne till en början i alla fall. Jag tror att mycket kommer att komma naturligt allteftersom. Hon rör sig väldigt valpigt ännu både till vardags men även i vallningen. Hon har långa ben utan vidare styrsel, så att säga att hon ser graciös ut vore väl en överdrift 😉 Det skall bli kul att se hur hon är/blir när hon har tänt klart. Än så länge känns det lovande men hon är alltför ung för att jag skall kunna säga huruvida hon blir en Ingrid, Wille eller någonting helt annat i träningsväg.

Stina-Lisa
Den här damen utvecklas hela tiden, även hon. Hennes utveckling sker lite mer hackigt och hon kan gå jättefint dag ett, säämre dag två, jättefint dag tre och riktigt uselt dag fyra. Hon har svårare för att koncentrera sig och det kan vara frustrerande när det är så tydligt att hon faktiskt kan mer än man tror. Stundtals har hon en riktigt fin känsla för balans, anpassar tempo bra och går stadigt med djuren. Men stundtals har hon lätt för att börja pendla onödigt mycket, dumspringa, äta gräs och bli okoncentrerad. Hon blir helt enkelt trött och jag måste tänka på att även om hon är två år så är hon inte van vid den här sortens träning på det sättet så jag skall försöka att behandla henne mer som en valp/unghund och sätta mindre press på henne och arbeta kortare pass.

Featured image