Tornados

20140606-061853-22733116.jpg
Små heminredare!

Igår/inatt fick jag ett meddelande från Jerry om att det var varning för tornados. Dom skulle söka skydd och grejer. Sen blev det tyst. Alltså – jag är lättskrämd OCH duktig på att måla upp katastrofer. Jag blev helt säker på att han skulle dö, typ. Fy jävla fan, vilken kväll/natt!!

Gångemad – fårgården i Fotskäl

Det finns väl ingenting som är så upplyftande som att vakna halv sju och direkt fånga dagen? Upp och kissa valpar, mata sju hundar, försöka mata sig själv med något annat än skräp (svårt att få bra rutiner på mat när Jerry är iväg på jobb!) och invänta svärmor för hund nummer åtta. Vidare direkt in på klippning – fyra av åtta (Peggy, Hejdi, Hilda och Märta) skulle få sommarfrisyrer, ansa öron och diverse plock. TACKA GUD FÖR BC – NOLL PÄLSVÅRD! När klockan var ett kom svärmor tillbaka efter diverse möten så vi tog en liten fika i solen på vår fina altan och jag berättade om vårt hyfsat stora projekt som kanske blir verklighet nästa vecka (!!!!!). Då hade jag hunnit klippa fyra hundar, startat några maskiner tvätt, skurat golv, bytt överdrag i soffa, bäddat rent i sovrummet och tagit en dusch. Ja, jag inser ju hur mycket man hinner med om dagarna när man går upp vid sex-halv sju. Ändock skriker min kropp efter sömn just nu – framförallt sömn sådär på morgonkvisten. Det är det som är det absolut bästa! Förhoppningsvis kan jag snart få lite sovmorgon igen 😉

Lite storhandling och promenad med dom fyrbenta hanns också med. Sen var det dags att bege sig mot fårgården Gångemad. För att valla? Näe, för att hälsa på Turbos nya familj. Dom har ju varit här några gånger men vi tyckte väl allihop att det vore trevligt att låta honom få utforska sin hemmiljö sådär lite grann ihop med oss från ”gamla flocken”. Han och Astrid levde förstås rövare och vände väl halvt upp och ner på stället. Turbo kommer att få en helt fantastisk familj – två fårnördar till vuxna och tre barn som roar honom på fritiden. Han kommer att få jobba, bo i ett hus fyllt av värme av kärlek och jag hoppa att dom kommer att ge honom lika mycket som han säkerligen kommer att ge dom. Goare kille får man leta efter! Gården består av en massa får och lite andra djur. Ni kan alltid kolla in deras hemsida –klicka

Självklart kommer det att kännas riktigt tom när denna underbara killen flyttar. Men han har ju varit ”såld” sen dagen han föddes så jag har ju varit inställd på det hela tiden och jag längtar samtidigt efter den egentid med Astrid som snart stundar. Och jag har hela tiden sett längtan i familjens ögon – dom behöver en arbetshund, en flockmedlem och en kompis. Men självklart kommer det att kännas tufft.Och jag kommer nog att kräva lite umgängesrätt då och då med både Turbo och familjen 😉 Men det har dom nog förstått. Och det är helt fantastiskt att vi har fått så fina hem till Ingrids valpar. Dessutom inom rimligt avstånd. Som sagt – alldeles lovely!

20140516-014921.jpg
Not really sure how to feel about it
Something in the way you move
Makes me feel like I can’t live without you
It takes me all the way
I want you to stay

Träningsläger i Klämmestorp

DSC_0214

Då var helgen med stort H äntligen här – Träningsläger i Klämmestorp hos Ann och Isi Awes. Helgen började på fredagen med en träningstävling i Ann och Isis regi. Sen kom lördagen och det var dags att börja träna. Ett tjugofemtal personer från Vallhundsringen var mer än redo att känna på fåren och vidderna. Det var blandad nivå på ekipagen – alltifrån nybörjare till landslagshundar. Och det är ju precis som Gott och Blandat: Omväxling förnöjer.

Vi delade in oss i olika grupper – Ett gäng i tjugofemman, ett gäng i sjuttiofemman (höhö!), ett gäng på fältet för IK-1 och sista gänget på ett fält för IK-2. Parets Awes ställe är verkligen guld att träna på – gott om fina djur, stora ytor, varierad terräng och så vidare. Vi hade fantastiskt väder och framåt ett var det dags för lunch. Det var varmt och soligt så det gjorde alla gott med en paus. När vi sedan skall gå ut och fortsätta vår träning bryter helvetet lös. Totalt. Helvetet bryter lös! Från ingenstans kommer åska, blåst, regn och regn och regn följt av hagel i klass med pingisbollar. Det är sällan man ser vallhundsförare springa fort men nu såg man dom plötsligt överallt. Vi fick ta skydd där vi bäst kunde och väl inne kunde man i princip vrida ur kläderna – allting var blött in på bara mässingen. Många skratt och ett klädbyte senare gjorde vi ett nytt försök och den här gången gick det bättre.

Hagel
Från 25 plus till drivor av hagel inom loppet av några minuter. Konstigt och fräckt!

När kvällen kom var vi nog allihop glada, nöjda, lyckliga och kanske framförallt hungriga. Vi vill därför passa på att tacka Mikaelsgården i Vårgårda som sponsrade oss med en otrolgit god potatissallad och en vanlig sallad. Tack så hemskt mycket! Efter den härliga gourmetmåltiden var det såklart dags för lite sedvanliga lekar. Vad är väl en helg i gemenskapens tecken utan tramsiga lekar? Och som en god vallhundsförare krävs det ju att man är bra på vissa saker – man bör vara träffsäker, stor i munnen (ropa långt?), duktig på att tygla sitt humör, åpen och vilja framåt samt en jävel på att vissla. Så alla delades in i fem olika lag för att se vem som egentligen är bäst när det gäller.
Lek
Gren 1: Här gäller det att vara Träffsäker. Man skall genom att sätta ett spagettistrå i munnen peta upp godisringar och lägga i en mugg. Den som först har fått i alla ringar vinner.

Lek3
Gren 2: Här gäller det att vara stor i mun. Utan att använda sina händer skall den tävlande stoppa in så många marschmallows i munnen som denne kan på 20 sekunder.

Lek2
Gren 3: Någon som är bra på att tygla sitt humör. Den som snabbast äter upp en hel citron vinner.

Lek5
Gren 4: Vem är mest åpen? Här gäller det att snabbast surpla i sig fem godissnören – ett åt gången (utan att använda händerna).

Lek4
Gren 5: Vem är egentligen bäst på att vissla? Varje tävlande skall äta 10 mariekex och den som snabbast kan vissla en viss trudelutt vinner.

Sen kom söndagen och ännu en dag i vallhagen väntade. Återigen splittade vi ut oss på olika områden och fortsatte träna. Framåt lunch började folk bli både möra och hungriga och helgens sista måltid ihop intogs medan vi pratade igenom helgen och gav oss på en liten utvärdering. Folk var mer än nöjda och vi hoppas att vi snart kan ordna en liknande aktivitet. Och självklart är det Klämmestorp som är aktuellt även då – vilket ställe! Och stort tack Ann och Isi för att vi fick komma och träna hos er, umgås med era djur och bo i ert fina hus.

Tack o hej!
/ Pia Möller