Fem veckor

Gud, vad dagarna går fort. Bebisarna är fem veckor imorgon! Jösses! Dom är ute nästan hela dagarna nu i det underbara vädret. Det är ju runt tjugo grader i skuggan. Alla tre är pigga och väldigt framåt. Dom är väldigt sociala och roliga. Jerry har ju kommit hem nu från sin arbetsresa (4 veckor) så han ser ju så tydligt hur mycket valparna har vuxit och utvecklats. Valpar är verkligen underbara 💗

20140427-210134.jpg
Astrid, fem veckor!

20140427-210218.jpg
Fika igår!

20140427-210246.jpg
Fika idag!

20140427-210841.jpg
Trött tjej!

Bajsa – äta

Ja, nu är det verkligen liv i luckan. Puh! Dom springer mest omkring som galna monster. Jag vet att många gör små valphagar för att mininmera risken för pink/skit. Men vi har en fin hall med klinkers, öppen planlösning och ett badrum på drygt halva ytan av bottenplan (allt med klinkers, alltså). Käck utgång mot altan och trädgård. Lätt att städa bort sladdar. Jag samlade ju på mig tidningspapper men det tuggar dom mest sönder, haha! Så det är med andra ord golvmoppens glada tid 😉 Det är ju skönt för dom att kunna röra sig lite även inomhus.Men vårvalpar är ju underbart. Under större delen av dagen kan dom ju vara ute och röra sig i gräs, buskar, lyssna på fåglar osv.

Men, dom måste ju vara lite underbegåvade. Det finns bäddar, en pinkematta, en koja osv. Men var sover dom helst? Inne på toaletten under handfatet (intill toan), rätt på klinkersen. Vi har förvisso golvvärme på men ändå? Det borde ju bli hårt? Men då ser man ju så tydligt att hundar inte riktigt tänker som vi… Dom börjar ju bli renliga nu – vill inte kissa/bajsa i bädden/lådan, så det är ju smidigt. Nåja, min gulliga mamma fick lite ångest när hon passade dom häromkvällen och lade dit en matta. Gulligt ❤

I övrigt växer dom fint. Dom lär ju bli vana vid ljud. Dom ligger och sover när man spolar i toan fem cm ifrån deras huvud. Dom har hängt på altan hela veckan medan jag knipsat fast nät undertill, så det blev ju skotträning. Inga reaktioner där inte, snarare sura miner eftersom dom fick vara kvar på altan 😉

4 veckor (70)
Sötnöt!

#9. Förebilder inom hund?

Oj, det är rätt svårt att svara på. Jag har inga direkta förebilder på det sättet. Jag har en massa människor som jag beundrar och fascineras av, men det är nog alldeles för många för att kunna räknas som förebilder. Det finns ju så mänga människor som inspirerar en till att själv bli duktigare, mer framgångsrik eller liknande. Och det kan ju vara människor som inte är kända/tävlar med hund.

Men, det finns ju en del självklara förebilder på något sätt. Jag är väldigt imponerad över ex. Jenny Damm (vem är inte det?)som tar hund efter hund till höga nivåer. En ganska ny förebild är också Heidi Billkvam. Ju mer jag pratar med henne desto mer fascinerad blir jag över hennes kunskaper men också över hennes fina ödmjukhet och omtänksamhet. En ganska trist attityd bland duktiga människor brukar ju annars lätt ta över och dom tenderar att bli rätt odrägliga eller anta en viss översittarmentalitet när dom pratar med andra (typ mig). Det är ju lätt att man skaffar sig förebilder enbart på grund av meriter (typ SM-vinst). Men för mig handlar det mycket om inställning – en god förebild behöver inte ha tävlat landslag. Det finns många guldkorn som knappt tävlar, men som ändå besitter stor kunskap.

Annars gillar jag när människor kan stå för sina metoder, framgångar och motgångar och så vidare utan att försköna. Jag gillar inte när människor dömer andras metoder som hemska (typ lägger hunden efter rivet hinder) men själva gör likadant i smyg när dom inte tror att någon ser. Eller folk som på Facebook risar folk som bryter och går av banan på tävling med ilsken uppsyn, men själva gör samma sak titt som tätt. Just nu verkar det också gå en trend i att skryta om hur lite man tränar, men ständigt publiceras filmer på just deras träningar och framsteg. Hur kan en hund utan träning så plötsligt kunna allt? Det känns bara löjligt. Istället imponeras jag över människor som tränar flitigt OCH dessutom blir duktiga utan att vara skrytsamma. Jag tänker på exempelvis Cecilia med Ninja och King. Hon tränar flitigt utan att ”ljuga” om hur liiiiite hon tränar (men ändå kan allt, typ). Så, heja människor som Cecilia!

20140422-125027.jpg
Lilla fröken Astrid som kanske med hjälp av olika förebilder kommer att gå långt?

Dag 1 – Presentation av dig
Dag 2 – Presentation av hundarna
Dag 3 – Berätta om rasen/raserna!
Dag 4 – Varför har du hund?
Dag 5 – Andra husdjur
Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport?
Dag 8 – Har dina hundar tävlat i?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund?
Dag 10 – Förebilder inom hund?
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha?
Dag 13 – En ras du inte vill ha?
Dag 14 – Det här älskar hundarna?
Dag 15 – Det här tycker inte hundarna om?
Dag 16 – Visa en rolig bild på hundarna!
Dag 17 – Favoritminne med hundarna?
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Mål för 2014!

Vem är vem!?

20140422-115323.jpg
Mor och dotter är verkligen sjukt lika! 🐾

Nya bilder på hemsidan nu på dom små liven. På bilden ovan är Astrid precis fyra veckor och Ingrid är närmre fem. På bild är det svårt att se skillnad på dom så vi får väl se hur lika dom blir som vuxna! Man själv ser ju alltid skillnad men det blir kanske svårt för andra 😉 Hanarna är ju väldigt lika varann så vi får se hur dom blir som vuxna!

Fyra veckor!

Idag blev bebisarna fyra veckor. Jag handlade lite nya plantor (jordgubbar, smultron, tomat osv.) idag till trädgården och medan jag grejade med landet fick dom små terroristerna vara med ute. Jag hann också fixa klart sista delarna av projekt ”säkra för valp”. Så nu är det nät under hela altan, landet är inhägnat och så vidare. Försökt täppa till eventuella farliga platser och sådär. Medan dom är såhär små har man ju koll men när lilla damen blir större men ändå är liten är det ju käckt om allt är redo. Det blir så sjukt grisigt inne när dom leker under altan, gräver, biter sönder buskar och beter sig som grisar.

Nåväl, dom små liven lekte och härjade på gräsmattan och var allmänt lyckliga under dagen. Allting är ju så spännande! Extra kul är det ju att hänga i krattan eller i mina fötter. Puh! Dom har kissat och bajsat ute men fortsatte även glatt inomhus nu på kvällen! Dom kissar/bajsar dock inte längre i själva bädden/lådan/där dom sover. Men man kan ju lätt konstatera att det är mycket kiss/bajs överallt mest hela tiden 😉

20140421-231341.jpg

Nya bilder på terroristerna kommer under morgondagen!

Om att ge och ta?

Om att ge och ta. Ja, vad handlar det egentligen om? Om man tänker förhållanden så har jag nog en hyfsat klar bild över det. För mig innebär det att båda parter är beredda att göra avkall på vissa saker, men också välkomna andra saker.

Vi har ju rätt många hundar (fem stycken + valpar, varav en kommer att stanna). Och nej, jag har inte ”frågat” min sambo/man/karl/partner/kärlek om lov. Det liksom bara händer. Han vet ju att det är någonting jag vill, och då vill han det också. För mig låter det så himla skevt när någon säger att ”nej, min andra hälft tillåter inte att jag skaffar en till hund”. Visst, har man inte råd ekonomiskt så är det väl en sak. Men argument som ”vill inte”, ”orkar inte” osv. skulle aldrig fungera här. MINA intressen kommer ju indirekt att bli även hans. Jag skulle aldrig kunna leva med en människa som INTE rastar, matar, sköter om eller dylikt när jag är borta. Muppo behöver givetvis inte sköta ”träningen” men att leva ihop med någon som bara skiter i hundarna skulle kännas så himla fel.

OCH, det finns ett och… På samma sätt som min kärlek tillåter mig att leva ut mitt intresse så låter jag mer än gärna han lova ut sina intressen. Vill han ha en ny bil? Javisst. Vill han fixa till något? Javisst. Vill han ha en onödigt dyr TV/dator/osv – JAVISST. Alla förhållanden handlar väl om att ge och ta? Speciellt när det kommer till områden som ena parten är lite sämre på. Är det så fel att samsas och låta någon annan faktiskt bestämma och/eller bara ta en del beslut på egen hand? Ibland tycker jag personligen att det är skönt.

Men eftersom Sverige är ett av de länder som har flest singelbostäder så tror jag nog att det är just här det oftast brister. Folk har liksom ingen tolerans mot andras viljor. Att anpassa sig och göra något som man själv inte älskar är för vissa helt otänkbart. Men jag tycker nog att om man verkligen älskar någon så ser man till att hjälpa till med sådant som man vet gör sin andra hälft lycklig. För mig är det helt självklart!

20140416-204935.jpg

Saknad

Puh! Nu är jag precis hemkommen från dagens arbete. Det är ett projekt att arbeta heltid när man har fem hundar + valpar, djur, kurser och dessutom bor själv. Men nu är det inte långt kvar tills muppo kommer hem. Han har ju varit borta i drygt tre veckor nu, men nästa fredag (alltså inte imorgon) kommer han äntligen hem. Han är ju i Bulgarien och jobbar, så han har det ju också tufft på sitt sätt.

Det blir lätt ensamt när man är van sen ganska många år vid att bo ihop med någon. Någon med stort N. Även om man har fem hundar + valpar hemma så blir det tomt, ensamt och ganska tråkigt. Bara en sådan enkel sak som att faktiskt sova ihop med någon är egentligen ganska stor. Man är van vid att någon sprattlar, håller om en, snarkar, bäddar om en. Man är van vid att skeda, ha någon att rulla tätt intill när man inte kan sova. Kort sagt – det blir galet ensamt. Det är trots allt ganska skönt att ha någon att störa sig på, någon att kramas med, någon att gosa in sig hos, någon att PRATA med (och få ett svar), någon att bara sitta tyst bredvid. Ja, och så vidare.

Som tur är har jag en underbar familj som hjälper mig att få ihop vardagen. Mamma bor här så gott dom hela tiden. Idag var min storebror + svägerska här och höll vakt. Det är ju inte direkt vardag för honom som vanligtvis flyger världens runt och jobbar med event för monster. Men han kanske ändå uppskattar att få strikta order från lillasyster kring hur hus och djur skall skötas 😉 Tack bästa bror för hjälpen – den är ovärderlig! Förhoppningsvis var det liiite kul även för honom att knåda bebisar idag (igen!). Mamma står för den största delen av hjälpen – hon är guld värld. Men på söndag krisar det igen och vem ställer upp då? Jo, världens bästa pappa. Så återigen – tur att jag har min fina familj.

Nåväl, nu är det bara en vecka kvar tills min älskade muppo, man, sambo, karlakarl och så vidare äntligen är hemma igen! Låt oss hoppas att veckan går fort!

20140416-204717.jpg
Lilla Astrid!