Men icke.

20130930-021842.jpg
Assistenten Ingrid!

Lite sömnlös och jävlig. Klockan är halv tre. Tänker och ältar. Saknar. Saknar alldeles för mycket. Och är ledsen. Vill inte sova. Kan inte sova. Vill sova. Kan inte sova. Sörjer lite extra ikväll. Men försöker tänka på den bra dagen vi haft. Vi flyttade får, pratade med vår hö-bonde, shoppade kläder, åt en middag på stan, åkte hemåt och direkt till HallåHund för kurser. Riktigt härliga människor och hundar. Lite egen träning med assistenten ovan. Min allt-i-allo. Hemma ganska sent. Och ganska tankspridd. Aktiv dag i fullt ös borde ju resultera i god sömn. Men icke.

Vänder och vrider på mig lite till. Jobbar kväll imon. Sovmorgon. Tänkte valla med Lotta. Men behöver ju inte gå upp före åtta-nio. Tidigast åtta.

Låt. Mig. Få. Sova.

20130930-022624.jpg
Trött Gädda!

Annonser

Home sweet home

20130926-222328.jpg
Hemma! Började morgonen med en låååång promenad runt ängarna, genom skogen, mot samhället och tillbaka. Dom håller på att bygga typ motionsspår mellan oss (landet) och centrum. I Rövlanda. Centrum är typ några radhus och två pizzerior. Härligt, och lite ovanligt med motionsslingor runt åkrar. Blir en ljuvlig utsikt. Och skönt till vintern med belysta vägar. Spåret går att hoppa på ungefär två-trehundra meter hemifrån. Perfekt!

20130926-222349.jpg
Kvällen (tja, eftermiddagen dådå) har spenderats på jobbet. Lite samtal och fika på stan. Gillar verkligen mitt jobb, och det är så skönt just nu att ha något man verkligen trivs med. Hundarna är dessutom välkomna och det är guld! Snacka om löneförmån!

Livet trillar på. Jobb, kurser, tid med ungarna och egentid. Dom flesta av er har säkert förstått varför jag mår dåligt just nu. Det känns konstigt att vara ego i sammanhanget och bara tänka på hur dåligt JAG mår… Jag lever ändå, men i vissa stunder känns det inte som att man vill fortsätta med det. En nära vän har tyvärr gått bort. Det har tagit riktigt hårt på mig som ni säkert har märkt. Det finns inga tårar som kommer att få henne tillbaka, men man måste ändå få spilla några liter innan man kan börja fungera som vanligt igen. Livet känns för jävligt just nu. Och jag är så tacksam över att jag har mina fina ungar! Dom tvingar mig att hålla humöret uppe.

20130926-223615.jpg
Världens bästa syskon ❤

FRÅGA:
Om ens hund blivit godkänd vallhund – måste man själv rapportera in det till SKK och vallreg för att det skall synas som titel? Eller kommer det in automatiskt på SKK? Och före namnet på vallreg?

Vi är på banan!

20130925-162800.jpg
Min flicka!

Vi grejar på. Jag mår under förutsättningarna okej. Gråter stor del av min vakna tid men sorgen måste få ta sin tid. Livet är jävligt tufft just nu, så jag är väl knappast på topp. Vi kan gå in på detaljerna mer framöver. Men jag och hundarna lever och det har inte ”hänt” just oss någonting. Har fått lite frågor om någon av ungarna gått bort eller så men alla mår bra.

Slutade jobbet vid ett idag redan så nu har vi hunnit med lite träning. Lite middag i magen och sen skall vi ta en långpromenad med Jossan och hennes tjejer. Kvalitetstid med vänner har aldrig varit så viktigt!

Ta hand om er och krama om era nära och kära!

Jag gillart!

En lång dag är till ända! Det har liksom hunnit hända en hel del idag. Imorse klockan sju skulle jag infinna mig på mitt eventuellt nya jobb. Samma chef och ungefär samma arbete, men på en annan basenhet. Det kändes riktigt bra, så som det känns nu så lär det här bli mitt ”nya ställe”. Verkar vara en liten, tajt personalgrupp med riktigt sköna människor. Häftiga utmaningar och ganska fritt! Jag kände mig verkligen hemma med en gång!

Sen snabbt hem för att chilla och umgås med ungarna. Öppnade upp mejlen och hittade ett roligt och väldigt överraskande mejl från en kvinna  i tyskland (tror jag?). Jag blev oförskämt stolt, glad och ytterligare lite kär i mina ungar (framförallt en av dom). Det var en intressant korrespondens som startade idag, tror jag. Kollade till fåren á la daglig kontroll och körde ett litet kort pass med pipa. Ingrid är helt klart bäst (på pipa alltså) just nu. Hon går som en klocka. Har lagt på ligg, fram och höger. Har ingen bra vissla på vänster ännu. Känner mig lite vilsen där, så mer träning för min del. Men när jag ser hur lätt dom fattar blir jag rätt lugn – jag  behöver inte stressa i träning, jag behöver bara träna mer själv. Vi hann bara komma innanför dörren innan min goda vän Lotta ringde och behövde hjälp med sina får. Jag hade egentligen en del att göra hemma, men vad gör man inte för sina vänner? ❤ En tacka betedde sig lite knepigt så vi åkte och stämde av, hjälpte till och resultatet blev bra – tackan är helt okej. Vi gick en sväng med hundarna, fikadeoch grejade. Och jodå, tackan kändes helt stabil. Lite koll i dagarna bara så ger det med sig 🙂

Nu har vi kommit in, tagit en dusch och tappat upp ett glas vitt. Nu skall vi smälta dagens alla intryck (som ju nytt jobb innebär!) och mysa framför den öppna spisen. Det bästa med hösten är ju utan tvekan att man kan börja elda igen. Jag gillart!

_DSC0560
Min starka och lugna man. Han maler verkligen bara på. Rejäla kliv framåt i stadig takt utan tvekan. Han kan verkligen flytta ALLA djur bara genom att gå. Min man ❤

Svamp är inget man äter – det är något man får?

Vi har haft en härlig och social dag. Mötte upp Åsa imorse och kikade på hennes fina får. Dom var väldigt tama, och totalt orädda för hundar. Vi kom väl överens om att hon inte hade något behov av att valla in dom ordentligt så att dom börjar springa för hundar (hon har inga egna border collies och dom följer ju efter människor glatt). Dom var mest nyfikna på hundarna – gick fram och nosade. Skickade man hunden på ett hämt vände dom istället upp mot hunden och gick fram för att nosa, undersöka och tjinga. Ingrid blev rätt förvånad när fåren inte alls ville flytta sig. Det var väl en bra utmaning att bara ligga still bland djuren och ”bli undersökt”. Vid två tillfällen kände hon sig lite klämd (när allihop samtidigt stod över henne och buffade) och nafsade lite snabbt i luften efter dom. Jag hade inte heller velat ligga underst i en hög av ivriga och nyfikna gotlänningar. Det är ändå härligt att dom är så lugna och snälla. Jag vet få hundar som har det lugnet och tålamodet med får, och som kan ta ett ”ligg kvar” trots att fåren är lite väl på. Utan att bli rädda, dessutom. Det är ju lite taskigt av mig att sätta hundarna i en sådan sits, men jag vet att dom fixar det utan att ta illa vid sig. Visst, det är tråkigt att bara ligga still. Men dom blir liksom inte rädda eller osäkra ändå. Dom är med andra ord ganska trygga med djuren, och det är väldigt skönt att se. Man måste inte hetsa upp sig bara för att fåren inte beter sig som ”dom brukar”. Vi fick i alla fall pillat runt dom lite på åkern och hjälpte sedan till att byta hage, så lite nytta fick vi väl gjort 😉

Efter lite fika och gott snack åkte jag och ungarna vidare hem till Lotta. Lite spontant och galet. Ungefär som det brukar bli när jag och Lotta umgås. Vi fick tränat lite på hennes springiga damer. Bahco går så himla fint och börjar verkligen bli en riktig pärla. Wow, vilket fint jobb Lotta har gjort med honom! Vi fick tränat vidare på delningar idag, och det börjar kännas riktigt bra nu. Lotta satt och gapade ”tävling, tävling”. Du är ju bara så söt som peppar oss så, min fina vän! Det är väl inte delningarna som känns jobbiga för mig, även om dom såklart är långt ifrån perfekta. Har försökt att få till lite mer struktur i mitt sätt att låta hundarna jobba, skapa lucka, hålla isär och samla ihop. Jag har väldigt lätt för att bara flumma omkring och inte tänka så mycket. Men träning ger resultat. Båda ungarna har bra tryck in hela vägen in i luckan, snabba upptag och kontroll på vald flock. Dom börjar förstå att jag har en plan och dom behöver inte fundera över vilken av flockarna dom skall satsa på. Vi har såklart mycket att jobba på, men vi har fått lite nya schyssta verktyg för att komma åtminstone lite längre i vår träning. Det jag annars känner är svårast just nu är linjer. Jösses, var skall jag börja? Vem kom på det där med linjer? Debuten i ettan gick ju ändå bra! Vi fick ju kommit runt banan, delat och grejat. Det var ju i fållan som poängen tog slut sist (dom flesta hade problem med fållan). Så att ta sig runt en bana är ju inte helt omöjligt, och lite sugen på fler tävlingar är jag ju. Vi får se om det blir nu i höst eller till våren.

Nåja, nu står det en kantarellpaj i ugnen i alla fall. Igår var vi ute i ett gäng timmar och jagade ihop en rejäl fångst. Och imorse hade Lotta fått tag i några till som jag fick med mig hem. Med andra ord – vi har mycket svamp hemma! Nu längtar vi efter trattisarna (hittade dock några igår!) som är så goda att torka och ha liggandes för resten av året. Det är så lyxigt att kunna slänga i några svampar då och då i olika såser, grytor eller annat.

1016879_10200551177397738_1075551771_n
Gammal bild på gammalt guld.

Bäst i test, aha!

Senaste veckorna har varit ganska intensiva vad gäller får. Vi har tränat, tävlat, hjälpt till hos andra, klippt en hem hög med tackor och varit allmänt effektiva. Wille älskar att klippa får, och har liksom lärt sig rutinerna. Han hjälper mig att fånga in en, sen lägger han sig och slappar. Jag hinner knappt släppa iväg tackan jag klippt innan han hämtat in nya på tur. Ibland är han riktigt smart.

Igår hade jag kurs på alfa igen efter lite sommarlov. Vi passade på att träna lite agility också och vi alla tre blev nog väldigt nöjda och glada. Vallning är det bästa som finns, men det är ändå lite mer allvar. Man kan ju inte springa runt och gapa, liksom. Så det var riktigt kul att bara ”leka” ihop igår. Kunna springa sitt fortaste och sätta tajta byten utan att liksom tänka på att några djur stressas eller så. Typ inga rivningar heller nuförtiden! Så det börjar kännas lite roligare på den fronten, och det är inte helt ovanligt att vi nollar en bana på träning. Väldigt skönt! Agility är ju så roligt, och riktigt häftigt. Och fruktansvärt svårt!

Emelie kom förbi i veckan och tränade med Yim hos oss. Hon tog lite fina bilder på mina galna ungar. Dom är ju så vackra! Bäst, helt enkelt. Som jag älskar dessa ungar. Dom är en sådan källa till glädje och stolthet. För jösses, vad fina dom är. Mina älskade sängråttor, gosedjur, bästa vänner och coolaste kids. För ni vet väl att jag har dom bästa hundarna i hela världen? Snyggast är dom också!

20130915-121641.jpg
Bra tryck i dom små benen 😉

20130915-121708.jpg
Vesslan ❤

20130915-122523.jpg
Wille varg!

20130915-122550.jpg
Gäddan!

Imon skall vi träffa en kompis och hjälpa henne att valla in hennes får. Yes, säger Gäddan. Han älskar utmaningar. Och är verkligen helt fantastisk med nya får. Lite konstigt eftersom han gärna vill ha ett högt tempo. Men med nya tackor blir han bara lugn, stark, målmedveten och väldigt bestämd. Och helt plötsligt har han en lugnande inverkan på djuren. Antar att det är hans självklara attityd. i vilket fall – häftigt att dom anpassar sig så!