Själv är bäste dräng

6 juni (5)
Igår kände vi litegrann på nya fåren. Fina tjejer! Ungarna var rediga. Sen åkte vi hem till Lotta och käkade middag, drack vin, snackade skit och planerade lite kul projekt framöver. Både jag och Lotta är väl ganska driftiga och tillsammans blir vi grymma ju. En bra kvinna reder ju sig själv (ihop med vänner) 😉

Idag kände vi lite till på fåren. Bahco ville ju också kolla in fåren. Fick ett bord av Lotta igår. Jag fick ju en brudkista som jag fixade upp och skulle använda som soffbord. Men förra ägaren ångrade ju sig och kom och hämtade det. Och när jag nu har varit utan soffbord ett tag börjar det kännas jävligt segt. Tack Lotta för bordet. Skall måla och pimpa upp det så det kommer att bli grymt fint. Hoppas inte att du ångrar dig 😉

Nu – lyssna på musik och måla bord.

What´s going on?

Nu har lillan flyttat och vi är åter tillbaka till vardagen. Vi saknar henne givetvis men vi vet ju att hon har det bra. Tanken när jag tog hem henne var ju aldrig att behålla henne så jag har väl aldrig riktigt fäst mig vid henne heller eftersom jag hela tiden vetat att hon inte skall stanna. Men ändå, visst har det varit lite känslomässigt tufft men jag vet å andra sidan att hon har kommit till en riktigt bra familj. Det känns hur bra som helst!

Vi har haft en spännande vecka med andra ord. Jag har haft utbildningar med jobbet och haft en del sjå med det. Vi har hunnit med några pass agility, mycket vallning, skogpromenader, bad i Såken och mys i soffan. Idag lämnade jag jobbet redan vid 10 så då åkte vi hem för att kolla till fåren. Vallade och pysslade. Ungarna är så duktiga, men jag känner att jag måste ha lite hjälp för att komma vidare. Sedan åkte vi förbi Lotta en sväng och pysslade med hennes får. Dom har ju aldrig träffat hennes nya gäng men det var ju inga konstigheter ändå. Man märker att dom verkligen börjar att vänja sig vid nya får och har ett stort lugn vid första kontakt för att känna av läget. Wow! Om allt går enligt planerna blir det snart VP och start i IK-1. Delningarna börjar känns riktigt bra. Vi tränar mycket långa fösningar och självständigt arbete så om allt vill sig väl kanske man till nästa vår kan starta en IK-2a. Det hade väl varit riktigt roligt! Måste bara komma ut och träna mer på öppna fält. Antingen hemma hos någon annan, eller om man tar med sig ett gäng egna får och släpper någonstans. Skall höra mig för!

Eftersom jag har varit så nöjd och glad med typ dom fem sista agilityträningarna har jag blivit riktigt peppad igen. Så vi drog vidare till GMBK för lite agilityträning. Inga rivningar alls i princip, stabila svängar och coola slalom. Vilka ungar jag har! När vi ändå var ute vid Sisjön hann vi med lite shopping och diverse små ärenden. Några nya tröjor fick hänga med mig hem och ungarna ville prompt ladda på förrådet med tuggben/godis. Väl hemma åkte trimmern fram och tanterna fick nya frisyrer. Yay, nu ser dom ut som små grisar!

Imorgon är det fredag och jag är leeedig! Det skall vi fira genom att sälja av våra tre sista tackor från gamla gruppen. Och direkt efter åker vi för att hämta hem sex nya stjärnor. Spännande! Det blir två tackor och fyra årslamm. Unga och friska djur med mycket spring i benen! Härlig sommar väntar!

Bild
Världens snyggaste Gädda ❤

FILM – Naken sanning

Ja, den nakna sanningen. Ungarna är duktiga, tycker jag. Nya och ovallade får. Dom flyter lätt isär och är rätt svåra men tycker att ungarna är duktiga. Jag ser ju tydligt vad vi behöver träna på. Men den dagen jag känner mig fullärd kommer jag ju ändå inte att vilja fortsätta träna. Jag är ändå i grund och botten nöjd över hur mjuka och fina hundarna är i sin djurhantering. Dessa fåren har aldrig tidigare blivit vallade och ändå blir dom inte det minsta stressade. Det värmer i mitt hjärta! Sen ser jag ju såklart att en hel del grejer kan förbättras…

Men lägg märke till hur fruktansvärt söta våra fem nyaste tjejer är! Galet gulliga. Och dom två årslammen. Smälter! ❤

Mannen i mitt liv

Trots motgångar händer det trots allt en hel del kul nu också. Igår hämtade vi hem fem fina finullsmixar och sålder dessutom av tre av våra gamla gotlänningar. Dom är nu installerade på Rivö hos världens skönaste snubbe. Dom kommer verkligen att få det sååå bra!

Dom nya fåren är ju helt ovallade, så det kunde ju bli en utmaning. Alla avråder ju en från att köpa sådana får men dom fanns här i närheten hos några bekanta till Jossan. Fåren kommer ifrån en jättehärlig gård med målet att bevara svenska lantraser (allt från får till ankor, grisar och you name it). Pigga och friska djur, men ganska tuffa mot hundar, skulle det visa sig.

Tog ut lilla Ingrid först, för att testa. Hon har ju verkligen en fantastisk lugn inverkan på djur, så jag tänkte att det kunde vara bra att börja med henne. Hon fick några smällar, stod emot och var riktigt härlig att se. Hon var helt fantastisk. Men jag tyckte ändå lite synd om henne för tackorna gav sig inte riktigt. Dom gav sig för stunden, men vände liksom upp igen. Ingrid lämnade lite mer plats, och det tolkade nog tackorna som osäkerhet och blev genast tuffare. Så för att skona min tjej tog jag istället ut min grabb. Och jag kan bara säga WOW.

Wille är väl ofta känd för att ha mycket spring i benen och kanske lite för mycket tryck. Men ja, han var helt otroligt lugn, trygg och stabil. Och så jävla stark. Han tog några lugna och långa kliv fram mot djuren, lämnade plats och lät dom ta lite tid. Så gick dom mot honom och attackerade… Men vad gör hunden? Han stressar inte upp sig, han hugger inte vilt efter dom, han viker inte. Han bara står. Han bara står kvar och viker inte en enda jävla liten tum. Han ställer upp sig starkt, och bara stirrar. Pressar bort djuren och rör dom fram. En enveten tacka försöker igen. Wille tar ett lugnt och sakligt litet snappande i luften framför näsan och vägrar flytta sig för tackan. Sen var det färdigt. Tackan ”gav upp” och valde att lyssna på Wille och gå i hans riktning. Det var så himla häftigt att se honom ha en sådan otroligt lugn inverkan på djuren. Ingen stress. Ingen jakt. Ingen onödig oro hos fåren. Han betedde sig verkligen som om han sysslade med det här hela dagarna… Och jag var helt lyrisk hela kvällen!

Wille – mannen i mitt liv ❤

20130524-112031.jpg

Prioritera mera

Jag är väl inte världsbäst på att uppdatera bloggen numer. Den har kanske inte största prioritet, milt uttryckt. Jag har ju en extra hund hemma just nu, lilla Stina. Hon är en sju månader gammal aussie, och jag vet faktiskt inte riktigt hur länge hon stannar (för alltid?) men hon är alldeles bedårande. I måndags började jag på mitt nya jobb, och efter två arbetspass trivs jag redan. Det är ett riktigt gött gäng medarbetare och ja, jag är väldigt nöjd och glad över det här jobbet. Idag har jag en ledig dag men imon kör jag på igen. Den lediga dagen har inneburit mysig skogspromenad, vallning, städ och tvätt, matlagning, solande på altan och lite pill i trädgården.

Förra veckan åkte jag med pappa ut till Gullholmen och tog en veckas semester hos honom ihop med hundarna. Vi promenerade runt på hela ön, badade, solade, pratade, umgicks, åt god mat, drack alldeles för mycket öl, njöt av kallt vin, tog sovmorgon (jag alltså, medan pappa gick en morgonrunda med hundarna) och hade det sådär alldeles underbart.

Vi håller ju dessutom på att byta ur fåren. Några är sålda och har flyttat, några är sålda men är ännu inte hämtade. Det känns riktigt kul, faktiskt. Dom kommer att få det så himla gott. Några har flyttat hem till en äldre dam som har dom som sällskap (hennes nuvarande tackor är typ 10 år) och några kommer att flytta ut till en förening/hembygdsgård i göteborgs skärgård. Där skall dom beta av en hel ö ihop med ett gäng andra får, islandshästar, eventuellt några kor och så vidare. Det är någon typ av naturreservat som drivs av ett gäng glada gubbar. Dom skall få gå i avel framöver och bli en del av basen till deras växande flock (har nu drygt tjugo tackor). Det känns nästan för bra för att vara sant!

Vi skall strax iväg och träffa Jossan för att gå milen i Hindås. Ikväll tänkte jag roa mig med att kolla igenom alla bilder från Gullholmen. Det lär ta sin lilla tid! Men jag gillar att ha att göra om kvällarna nu mer än någonsin. Att bo själv är inte riktigt min grej, och jag vete sjutton hur länge till jag står ut? Men dom säger att man vänjer sig, va? Och folk som bott själva ett tag brukar ju verka trivas rätt gott så vi får väl hoppas på det. Jag har ju ändå sex fyrbenta vänner som håller mig sällskap. 

Tjingeling!

Bild