Happy hundar

Vad göru nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig? Men, det gör jag väl. Ibland åtminstone. Jag börjar faktiskt bli friskare nu. Känner mig helt OK idag så orkade gå ut och motionera hundarna litegrann utan att dö. Och så vallade vi pyttelite. Det är helt isigt i hagen så man kan inte köra ute på den stora ytan… Men det finns ett litet parti uppe vid huset som är snötäckt och helt ok att valla på. Men ytan är inte stor, så vad kan man träna? Njae, inte så mycket. Vi körde lite delningar för att ”göra något” och se röra lite på fåren. Annars står dom mest inne nu när det är halt och kallt. Smart, men det kan ändå vara bra att röra sig lite. Ingrid fick ta dom ett lugnt varv (träna fösningar) runt kanten av hela hagen. Där är det snö och halkfritt. Och eftersom hon är så lugn och ser till att fåren GÅR SAKTA så halkade dom inte en enda gång utan höll sig på snön. Ger man dom tid och låter fåren ”söka vägen” hittar dom själva de bästa vägarna att gå på.

Wille fick köra lite delningar och sådär. Lite mer spring i hans ben och han tycker att det är jobbigt att dela. Men han är ändå duktig, tycker jag. Och den värsta paniken i honom börjar släppa. Jag är inte heller så bra på att skapa luckor så jag är väl ingen jättebra medhjälpare. Jag tycker också att det är svårt, och jag vet egentligen inte hur ”rätt” jag gör. Men vi delar ju i alla fall, även om vi kanske ser ut som idioter. Någon sa helt förundrad när hen såg Ingrid dela: ”Men, hon behöver ju INGEN lucka!”. Nej, hon har fått lära sig den hårda vägen och gör jobbet helt själv medan jag står som en idiot och fumlar. Duktig tjej som inte räds att gå in nära på djur. Och snart är Wille lika skarp!

Ett, två, tre – gräv!

20121228-014933.jpg
Hela gänget på dagens runda!

Ja, jag är fortfarande sjuk och det är jättesynd om mig. Tack, tack. Det börjar bli bättre nu i alla fall så i helgen är jag nog fit for fight igen.

Idag har vi mest varit hemma. Vi tog en långpromenad och rusade av oss den värsta energin. Eller, jag rusade väl inte direkt. Jag släpade mig mer framåt i maklig takt medan dom fyrbenta stod för springet. Ungarna håller sig lugna och snälla här hemma trots mindre aktivitet och ingen träning sen i söndags. Mina border collies är verkligen stressade. Not. Dom finner sig i att livet är lite trist och tråkigt. Myser och trynar hos mig i soffan. Det är verkligen underbart att dom numer ”lugnat ner” sig. Dom har en off-knapp, även om det aldrig är svårt att trycka på on. Dom flesta som känner Ingrid och Wille skulle nog beskriva dom som ganska intensiva och hysteriska. Utomhus och vid träning. Inomhus, när vi bara chillar och är hemma, är dom dom oftast som små ljus. Då är faktiskt Hejdi och Hilda stökigare i många fall… Antar att hundar som i botten mår bra, är välstimulerade och lever ett aktivt liv kan må ganska gott av några tråkiga dagar. Så länge dom får grundläggande behov tillgodosedda – mat, vatten, kärlek, sovplats och någorlunda motion. Visst ser man att dom vill, men dom finner sig och accepterar läget. Visst syns det att dom har tråkigt, men dom är ändå lugna och försöker sova.

Nåja, nu skall vi sova. Igen!

20121228-013449.jpg
Ett.

20121228-013502.jpg
Två.

20121228-013518.jpg
Tre.

20121228-013535.jpg
Gräv!

Dagens

Dagens!

Tack: Till Muppo och familj för en fantastisk julafton. God mat, härliga människor, alla åtta hundar, många julklappar och en massa kärlek.
Hälsa: Åt helvete! Förkyld som fan, febrig och mår illa. Blää.
Aktivitet: Åkte till Alfa och simmade hundarna. Som kompensation för att jag har sovit hela dagen. Jerry har annars fått stå för underhållningen.
Olycka: Körde på ett rådjur på vägen hem. Jerry körde långsamt och vi körde på djuret ganska lugnt. Men i och med att bilen är stor (jeep) åkte djuret in under och kom under däcket. Usch! Läskigt! Första gången jag är med om en viltolycka.
Samtal: Till polisen. Som var mycket glad över att vi rapporterade olyckan och såg till att djuret verkligen var dött.
Måltider: En rostad macka och minst tre liter thea. Plus en jävla massa nässpray.
Känsla: Yr! Och helt förvirrad, frånvarande och avstängd. Kunde knappt sitta upp under bilturen utan att spy. Kan inte minnas senast jag var såhär sjuk…
Sorg: Hemskt att rådjuret var tvunget att dö. Usch, vad otrevligt det var! 😦
Glädje: Jag har en underbar sambo och fantastiska ungar.
Tanke: Jag älskar att komma hem ifrån nattjobb och krypa ner i sängen bredvid muppo och alla ungar. Imorse tänkte jag länge på hur lycklig jag kände mig, just där och då, i den trånga sängen med min karl som höll om mig sådär varmt och hårt. Det är en sådan härlig känsla av trygghet. Det är dom små ögonblicken i vardagen som betyder något. Vi sju! ❤

20121225-205659.jpg
God jul och gott nytt år!

Snabba fötter

Imorse gick jag hem från jobbet med en förkylning från helvetet. Jag har varit lite småkrasslig under hela veckan men imorse kände jag mig sämre än sämst. Det är ju såklart alltid värre efter en lång natt på jobbet. Men nu är det gjort och jag är ledig över helgen och går på igen natten på julafton. Eller, ledig och ledig – kurs på Alfa imon som vanligt. Men på söndag blir det egen träning – vallning på förmiddagen och agility på eftermiddagen. Med vem? Jossan såklart 😉

Idag blev det också tränat litegrann. När jag gett upp planerna på att kunna sova gick jag ut en sväng med hundarna på en promenad. Det var skönt att komma ut i luften och andas, även om luftvägarna är lite väl täta. Och dom behövde träna, kände jag. Och vad passar väl bättre än att valla lite? Då kan ju jag stå stilla och filma lite i godan ro medan dom jobbar. Sagt och gjort – ut till fåren.

De två senaste träningarna har jag äntligen förstått vikten av att vara lugn. Jag tror att det är bra för mig att vara sjuk när jag vallar, då blir jaga automatiskt lite seg i huvudet. Förra träningen sa jag till mig själv: Höj aldrig rösten, prata aldrig fort och gör inga snabba rörelser. Stressa inte upp för att det blir fel – skit i det och gör om. Sagt och gjort. Efter en liten stund gick Wille allt lugnare och verkade trivas med mitt nya lugn. Så jag kunde slappna av ännu mer… Till slut kände jag mig lika lugn som jag känner mig med Ingrid. Alltså, vad är det värsta som kan hända? Det som ”händer” är att han går upp och stoppar. Hur farligt är det? Jag gillar inte att lägga honom ner, och jag tycker mest att det blir gapigt och tjatigt för att få det lugnt. Och när jag gapar ligg lägger han sig, men han är stressad. Och jag gillar inte riktigt tempot. Det blir liksom rätt, men det känns ryckigt och inte snyggt. Jag gillar inte när hundar springer, ligger, springer, ligger, springer. Jag vill att dom håller sig på benen och går lugnt i ett stadigt tempo. Så vad gör vi? Jag sa först ingenting, utan lät honom bara gå upp och stoppa. Och sedan ropade jag tillbaka honom (kom hit). Sen gick vi på igen. Jag blev aldrig stressad, oavsett hur många gånger han gick upp och stoppade. Och jag sa aldrig ligg/lägg dig. Jag bara lät det vara. Idag fortsatte jag likadant. Men idag stoppade han mindre… För att testa något nytt började jag säga ”stanna” till honom när han flöt ut. Resultat: Han höll sig lugn men ändå på benen. Betydelsen av ”stanna” bland fåren är inte att stå still, utan att sluta stoppa. Men mest höll jag tyst. Och mest gick han snällt bakom och föste dom.

Och ja, jag vet att han pendlar en del bakom. Men jag tycker mig se att det blir mindre och mindre. Och på andra får har han inte pendlat så mycket. Men våra får är ganska tröga att fösa. Speciellt idag, eftersom dom var hungriga och sura. Men det viktigaste för mig är att han håller sig LUGN och inte stressar djuren. När dom vänder sig om och käftar emot vill jag inte att han dundrar på och tuffar på som ett jävla ånglok. Jag hatar när folk låter sina hundar ”bita ifrån” för att tackorna ifrågasätter minsta lilla. Jag vill att han är vänlig, bestämd och cool. Och lite tålamod kan han faktiskt visa. Fåren måste inte vända med en gång, så jävla fort måste det inte gå. Det är en mentalitet jag inte uppskattar hos vissa vallhundsmänniskor – en tanke om att fåren måste reagera snabbare än blixten annars går som själva in och putter bort fåren eller säger att det är OK om hunden rusar på. ”Jamen, fåren är dumma!” Nej, tack. Hunden kan faktiskt vänta en liten stund och trycka på lugnt (utan att ge vika). Om det är en tacka som inte vill skall hon övertalas, inte jagas. Fåren måste inte rusa, speciellt inte nu när det är lite snö och halt. Jag vill ha en lugn hund som står kvar och är stark, men som inte forcerar flocken. Tålamod och djurkänsla är nog två egenskaper jag värdesätter  väldigt högt. Och där har Wille verkligen blivit en klippa! I övrigt känns det också vettigt att han slår ut och påverkar huvudena, eftersom dom inte rör sig annars. Och vad jag har sett på annat håll pendlar han inte alls likadant på springiga djur. För mig är det väldigt kul att se hur han anpassar sig.

Ingrid fick jobba lite på avstånd idag, också. Försökte vara väldigt stöttande och uppmuntrande så att hon skulle ta för sig. Hon frågar gärna efter hjälp och vill alltid lyda. Hon är som en dröm! Men när vi kommer upp i längre fösningar vill hon gärna ta hem djuren, och hon har lätt för att flyta upp och stoppa. Men det räcker med att harkla sig lite så håller hon i sig själv, trots att man ser att det är jobbigt för henne. Hon är så satans mjuk och jag älskar att man verkligen kan ta på sig sammetshandskarna när man arbetar med henne. Hon är verkligen en fantastisk hund!

Film kommer under kvällen!

Ligg och leg

20121221-005819.jpg
Milen i Härskogen med Jossan och Nina! Tanterna fick stanna hemma. En mil genom skogen i minusgrader och snö är lite långt för dom… Sommartid går det OK, hälsar dom.

20121221-005906.jpg
På hemvägen kunde jag äntligen hämta ut mitt nya körkort. Sååå skönt! Äntligen kan man legitimera sig igen!

20121221-010008.jpg
När vi kom hem slappade vi en stund och laddade batterierna inför nattens jobb. Ovan ser ni min iPoodle/iFår 5. Riktigt bra sak det där. Väldigt äkta!

Nu är pausen slut. Åter till jobbet. Ingen rast och ingen ro. Puh!