Hårt liv


Hårt liv…

Annonser

Lydnadsträning

Idag har vi varit uppe vid Elfsborgs stuga och promenerat och tränat lydnad. Jag är ganska dålig på att åka iväg och träna lydnad, det blir oftast att man gör det hemma. När vi åker iväg och tränar är det ju alltid lite mer rörliga grejer vi tränar – agilitygrunder, vallning eller så. Så lydnaden blir genast svår när energin ligger på lite väl hög nivå.

Wille

Läggande under gång börjar faktiskt fungera riktigt bra just nu. Han går dock inte i position, utan är kvar framför mig i baklängesmarsch. Men oavsett tempo, miljö eller störningar så lägger han sig snabbt och snyggt.

Fria följet är svårt. Men positionen börjar komma nu så smått och de lyckade repetitionerna blir allt fler. När vi är iväg och tränar har han en tendens att bli lite väl hetlevrad. Han går upp i varv och har lite väl höga förväntningar kring träningen. Resultatet blir att han går lite som på nålar och det är inte särskilt stabilt. Minsta retning (ofta leksaken) får honom ur position och han hamnar gärna för långt fram och får ta om positionen. Det där med stadga var det också, ja.

Ställande under gång har vi kommit en bit med – dock utan kommando. Också det tränar vi under baklängesmarschen och fokuserar allra mest på stadgan i själva ställandet. Han vill gärna lägga sig ner.

Ingrid

Läggande under gång fungerar faktiskt mindre bra sen vi lade stor tyngdpunkt på ställandet under gång. Hon ställer sig gärna på kommandot ligg, och blir stående några sekunder innan hon kommer på att det är galet. Så idag blev det många korta och snabba varv med enbart lägganden. Viktigt att man inte glömmer bort vissa delar…

Ställande under gång fungerar jättebra nu. Hon ställer sig snabbt och stadigt. Också hon är kvar på baklängesmarschen i båda dessa momenten. Men även om jag springer (backar) och kommenderar så ställer hon sig fint, står stabilt och inväntar belöning. Härnäst skall vi börja med tillbakagången. Den har vi inte alls börjat med så kan ju vara en idé att pilla lite med det.

Fria följet går bättre och bättre. Jag ser klara framsteg. Men också hon blir lite väl het och går man lite för länge utan att belöna blir hon för ivrig och tappar position. Det där med uthållighet är inte frökens bästa sida. Hon vet nog egentligen vad som förväntas av henne, men hon har inte tålamod att fortsätta försöka när hon inte ständigt får bekräftelse. Tålamod är en lydnadshunds bästa vän, lilla Ingrid. Och självinsikt är en människas bästa vän. Med andra ord måste jag bli bättre på att successivt öka svårighetsgraden utan att hon går upp i stress och blir frustrerad över den uteblivna belöningen. Hon behöver liksom inte ”försöka mer” eftersom hon redan är ganska taggad och entusiastisk.

Variation

Den senaste veckan har varit riktigt fullspäckade med roliga aktiviteter – vallning, simning, agiliy, lydnad och många långa promenader. Jag var hemma hos päronen ett par dagar i förra veckan för att vila upp mig. Jerry var ändå sjuk så det kändes skönt att fly fältet. Tog med mig mamma ut på äventyr – det är ju alltid kul med sällskap när det vankas träning. Skitungarna börjar för övrigt känns riktigt mogna på fåren nu. Så vi är spända inför helgen då vi skall börja träna ordentligt uppe hos Göran tillsammans med Katia. Ingrid verkar ha hittat ”sin stil” och är väldigt fokuserad på fåren. Hon är ganska het och kan nog bli en ganska tuff hund. Wille är betydligt mjukare, lättstyrd och än så länge ganska samlad. Han känns dock lite mer omogen och verkar inte riktigt hittat stilen på samma sätt. Men det känns verkligen som om bägge kommer att bli fantastiska hundar ❤


Hemma hos Jeanette och hennes får.


Ingrid.

I veckan väntar ungefär samma schema. I fredags var vi ute och käkade middag med hela tjocka släkten – Jerrys mormor, mamma, Marlene, Mathias och kusinerna. Som en kombinerad födelsedagsmiddag + ”avskedsmiddag” 🙂 Den förändringen som väntar framöver är att Jerrys familj åker till Thailand ett par veckor så vi har lovat att passa hundar och hus där hemma. Så under kommande veckor kommer flocken att utökas ytterligare och vi blir lantisar på heltid.

Eftersom det inte finns någonting härligare än trötta hundar (och trött mamma) gillar vi att hålla igång. Jag märkte det på morgonrundan idag att skitungarna var lite segare än vanligt. De är förvisso alltid trötta på måndagar eftersom våra helger oftast är ganska instensiva.


Vi tog oss en heldag i skogen i lördags och körde upplet. Wille är himla redig på den sortens träning. Uppskattar även spår och andra bruksaktiviteter. Efter varje träningspass tänker jag alltid att vi måste bli bättre på att träna just dom delaren, men det är ju det här med att få tiden att räcka till till allt man vill göra. Som det känns nu kommer prio  vara med Wille att köra agility, vallning, bruks och lydnad. Med Ingrid blir det nästan samma – agility, vallning, lydnad och bruks på en hörna sådär. Hon har inte riktigt samma driv i den sortens arbete som Wille har. Men självklart är det ju bra med variation så vi får väl se var vi landar till slut.


När vi hade lekt skogsmullar hela dagen åkte vi hem, lagade en god middag och umgicks med superförkylda muppo en stund. Sen blev det lördagsgodis för skitungarna och öl för mig. Jerry passade hundarna och låg hemma och tyckte synd om sig själv medan jag gjorde stan. Jag och ett gäng gamla kompisar tog oss en helkväll och ibland behöver man sådan kvalitetstid också.

Igår var det som vanligt kurs, träning och simning på Alfa. Det har blivit många simpass nu/veckan den senaste tiden. Wille och Ingrid är såklart överlyckliga och trivs verkligen som små fiskar. Det största problemet med simningen är att dom är lite väl entusiastiska så råkar poolhuset vara öppet har jag två hundar i poolen vare sig jag vill det eller inte. Igår rymde Wille ner till poolen (när vi andra var i träningshallarna). Med täcke hoppade han rakt ner i poolen, trots att poolskynket låg på. Jag märkte ganska snart att han försvunnit och anade vart han var (eftersom han hoppat i så en gång innan). Vår sjukgymnast hade tagit upp honom och var nog mycket imponerad över hans briljanta idé att bada med täcke på sig. Knäpphund!

Allt blir inte som man har tänkt sig

I livets lotteri vinner olika människor olika saker i olika mängder. Vissa drar vinstlotter och andra drar nitlotter. Vissa människor är generösa och ger av sig själva och delar med sig av sina vinster, andra håller allting för sig själva och struntar i allt vad medmänsklighet och empati heter. Och jag tror aldrig att jag kommer att sluta förundras över vissa människors totala brist på självinsikt och ödmjukhet.

Ibland verkar det som att det ända att göra är att bara gilla läget, och inse att vissa människor är och alltid kommer att förbli idioter. Och hur mycket man än vill eller försöker så kommer dessa människor aldrig att ändra på sig själva, sin livsstil eller sitt sätt att behandla andra människor. Men det är svårt när man vill se det bästa i människor som man i grund och botten tycker om. Det är svårt att inte ständigt låta sig bli pissad på, be om mer och samtidigt hoppas att  vederbörande någon gång skall förstå vad denne egentligen sysslar med. Men dessa människor är alldeles för självupptagna för att se hur omvärlden står med nerpissade ansikten och ber om en gnutta omtanke. Så iställer för att bry sig stampar de till mer sina grova kängor, tar ett varv i hallen och smutsar ner innan de stövlar ut igen.

Vissa människor måste man sluta att hoppas på. Så det gör jag nu – jag skall sluta att hoppas. Jag har tänkt det så många gånger, men nu får det bannemej vara nog.

Två födelsedagar men inga fiaskon

Tjoho!

Idag har vi haft en härlig hemmadag. Igår var vi iväg hela dagen och promenerade, hade kurs och tränade själva. (Filmer finns på facebook.) Så idag har vi mest hållit oss hemma – tränar lite lydnad, långpromenerat i skogen och tagit hemskt mycket fina höstbilder.

Ikväll skall vi hem till min morbror som fyller 50 år. Det måste givetvis firas med buller och ståhej. Det blir en bra uppladdning inför stundande födelsedag. Imorgon fyller nämligen världens bästa Peggy 13 år. Tänk vad tiden går fort, och tänk så länge som vi har hållit ihop nu – jag och världens finaste surtant!


Wille, Ingrid, Hejdi och Hilda. 24 oktober 2011.


Ingrid, Hejdi, Hilda och Wille. 24 oktober 2011.


Finaste syskonen ❤