Nyheter!

Som vanligt uppdateras inte bloggen så himla flitigt men vi skyller på sommaren och att man har fullt upp med annat. Sen sist jag skrev har det hänt en hel del. Vi kan radda upp ett gäng saker men risken finns att det mesta inte kommer med 😉 Vi börjar med lite blandat helt enkelt så får vi se.

Astrid och Trim har friröntgats HD A och ED UA, vi har varit på träningsläger med Vallhundsringen, renoverat lite hemma och planerat nytt kök, lagt in mycket fina grunder i Astrids träning och introducerat vissla, Stina har flyttat till en tjej som heter Sara i Örebro där hon får den tiden hon behöver, Peggy har fått somna in (nästan 17 år gammal) och vi skall bli föräldrar.

Ja, ni läste rätt – Vi skal ha barn! Bomben släpptes på facebook för någon vecka sen och vi tackar för alla grattis. Jag och Jerry skall få en liten dotter någon gång vid årsskiftet 2015-2016 (BF 29/12). En del frågar om det var planerat och ja, det var planerat. Det var väl inte planerat att det skulle ta sig med en gång så att ungen tvingades födas i december men vi kan ju hålla tummarna för att hon ligger kvar några dagar och tittar ut i januari 2016. Hur som tittar lilltjejen ut lagom tills vi firar sex år tillsammans. En spännande tid ligger framför oss!

Astrid (4)
Vallvesslans Astrid, 16 månader.

Annonser

Rullar på

Det mesta rullar på och dagarna går som vanligt fort. Det händer grejer hela tiden så man vet inte vart man skall börja. Jag och Jerry har gift oss och blivit äkta makar. Förra helgen gjorde Stina sitt MH och det är skönt att ha det gjort. MH är egentligen ingenting jag lägger någon större vikt vid men det är väl alltid roligt för uppfödaren att få sina avkommor utvärderade på de sätten som gäller för rasen. Typ som VP på border collie, tänker jag. Har passat på att boka in en ögonlysning på damen också. Förr lystes ju alla valpar också (aussie) men numer är det inte krav på det så Stina är faktiskt aldrig lyst. Kan ju vara käckt att ha det gjort. När vi ändå håller på att bocka av ”måsten” på vår lista har jag planerat att gentesta Astrid för IGS. Ingrid och Wille är ju fria CEA genom föräldrar och Key är testad fri CEA. Med andra ord är även Astrid fri CEA genom föräldrar. Jag vet inte riktigt hur man rekommenderar att testa sen ju längre ifrån man kommer dom testade. Fria föräldrar ger ju fria avkommor. Skall forska mer i detta.

För övrigt märker man att damen börjar bli stor. Vi har börjat lägga på lite mer ”press” i träningen. Utmanar och testar nya saker. Kommandona börjar sitta men i svåra lägen (drag, ur balans osv.) blir det lätt att hörseln krånglar på damen. Hon är ju såpass ung än så länge att man inte riktigt vet vad man har för hund. Men hon verkar ganska okomplicerad. Hon har ett väldigt behagligt tempo och rör sig väldigt mjukt kring djuren, precis som Ingrid. Hon stressar liksom inte upp sig i onödan. Rusar inte runt som en vettvilling utan beter sig på det stora hela ganska moget, vilket känns ganska märkligt eftersom hon är den mest barnsliga hund jag någonsin haft till vardags. Hon rör sig till och med fortfarande ganska valpigt och har en ganska originell stil. Folk har ju ofta sagt att Ingrid är en sådan hund som verkligen har en lugnande inverkan på djuren och lätt skapar förtroende. En egenskap som jag hoppas, och tror, att Astrid har fått med sig. Hon har bra fart i dom långa benen när det krävs och hon kan bli ruskigt snabb. Otroliga tempoväxlingar. Hennes svaga sidor ligger nog i fösningarna. Det kommer att krävas lite jobb där. Hon blir lätt loj och ”flummig” och drar sig ut mot flankerna för att få stoppa/hämta tillbaka. Hennes största mål är alltid att få hämta. Dum som jag är har jag många gånger avslutat med att fösa, fösa, fösa. Jag tror att det har förstärkt hennes känsla för att ”föser jag så försvinner fåren och då får jag inte valla mer”. Men en dag kom jag liksom på mig själv och ändrade träningen. Vi kör blandat fösning/driva men vi avslutar aldrig med fösningarna längre. Avslutar alltid med att fålla in dom någonstans, hämta och hålla och tillsammans lämna. Det har gett bra resultat på bara ett par pass. Hon har mer tryck i fösningarna nu eftersom hon inte räknar med att behöva sluta när hon gått tillräckligt långt. Jag tror också att hon kommer att jobba bättre när hon verkligen förstår grejen och känner att hon har kontroll själv. Hon får upp en bättre och bättre attityd. Det är skönt när man kommer på sig med sådana dumma grejer, ändrar och snabbt märker skillnad. Det är framförallt när hon kommer en bit bort ifrån mig som hon flyter ut på flanken.

Idag hade vi en riktigt bra träning och introducerade delningar. Tidigare har vi tränat litegrann på att hålla isär olika flockar (men då har Ingrid eller Wille gjort själva delningarna). Hon har varit duktig på att hålla isär, skiftar och byter lätt fokus när man växlar mellan grupperna. Men hon har aldrig själv fått gå in i någon lucka, och det skapade väl en viss förvirring men hon kom varenda gång om än något motvilligt. Lite osäkert, långsamt och undrande – men in kom hon. Vad kan man begära första passet? Egentligen är det ju en himla skum grej, dessutom. Först tränar man på att hålla ihop, hålla ihop, hålla ihop och sen skall man plötsligt tryck isär. Jag är i vilket fall himla imponerad över damen. Lite osäkert på vilken av grupperna hon skulle fokusera på i själva kom-in-momentet men när hon väl tagit en grupp marscherar hon på bra och släpper inte fokus. Hon är duktig på att hålla isär dom och kan gå in fint i den ”luckan” som blir när dom är på väg att gå ihop. Det där med att hålla isär verkar hon verkligen förstå och hon är väldigt lik Ingrid i sitt sätt just i det momentet. Även hon älskar ju att hålla isär 😉

Hela temat idag var liksom delningar. Ingrid och Wille vill jag gärna ha på tårna, rena och fina korta flanker och mycket eget jobb i att skapa lucka. Ingrid kan ju fastna i eyet (fåren trängs ihop) men hon blir rörligare och rörligare hela tiden. Jag försöker att stå ca 5-10 meter ifrån fåren för att inte själv kunna skapa lucka. Ingrid är betydligt bättre på detta än Wille men det tar sig. Wille har svårare att få ut dom på en linje och pressa isär. Han ligger gärna på lite hårt –> fåren går till mig. Jag hatar när fåren står på mig!

För övrigt har jag grejat en hel del med Vallhundsringens hemsida idag. Träningsläger i Klämmestorp 6-7 juni 2015. Förra året blev ju en riktig succé. Och iår är Astrid mogen nog att också vara med och träna, förra året var hon ju bara tio veckor. Lilla snuttan har blivit stor tjej (snart 13 månader)!

DSC_0983
Vallvesslans Astrid, ett år. Skall försöka att klippa ihop en film längre än instagrams 15 sekunders-klipp.

Varför promenerar vi så mycket?

Helg och helgjobb. Lite halvsegt att jobba varannan helg och aldrig riktigt vara långledig ihop med andra. Det finns ju för- och nackdelar hur man än jobbar. Fördelarna med skiftjobb överväger helt klart, men det bästa vore väl att bli rik hemmafru så att man bara kunde ägna sig åt roligheter 😉

En av dom största fördelarna med skiftjobb är ju alla lediga förmiddagar. Det blir ju så mycket enklare och roligare att hitta tid/inspiration till såväl promenader som träning. Speciellt under vinterns mörka dygn. Jag får ofta kommentarer om att vi motionera/promenerar mycket med våra hundar. Gärna i en lite dryg ton också som antyder att vi borde sluta med det och göra något vettigare  😉  Jag vet inte om vi går så himla mycket mer än andra men det är heller ingenting jag bryr mig så mycket om. Jag tycker bara väldigt mycket om att promenera, det känns friskt och rofyllt. Jag mår bra av att röra mig, trots reumatismen. Visst känner jag många dagar att jag skulle vilja amputera men ljuset och friska luften är liksom guld värt. Hundarna mår ju bara bra av motionen! Om vi bara hinner antingen träna eller långpromenera väljer vi oftast långpromenad. Jag mår bättre själv när jag vet att hundarna har fått röja av sig ordentligt och jag är hemskt dålig på att träna något vettigt ändp under stress eller när jag känner mig omotiverad. Det är ingenting jag gör för att provocera andra men jag märker att det lätt uppfattas så. Det är liksom inte för att vara så jävla redig utan det bara blir så eftersom jag lätt blir rastlös. Jag lägger ingen tid på att gymma eller träna mig själv på andra sätt så jag ser ju det såklart som motion för egen del också. Och eftersom jag jobbar när andra kollar tv och liknande ”sparar” jag ju en del tid där.  Sen gör det nog mycket att vi försöker gå promenader som är sociala. Igår träffades vi direkt efter mitt jobb för en hurtig promenad följt av träning på parkeringen. Vi ses några vänner och promenerar, snackar skit och har det gött istället för att ta en fika, typ.

Sen märker jag ju också på Stina att jag egentligen bara har motionerat bort hennes ”problem”. När jag fick hem henne mådde hon inte riktigt bra av lite olika anledningar. Hon hade blivit typ utdömd som hund. Hon låg högt i stress i början på ett sätt som hon inte alls gör idag. Det blev ju överslag i form av utfall, hysteriskt ”vallande” av dom andra hundarna, skall, svår att nå… Men hon är en ganska okomplicerad hund egentligen och i stora flockar med nya hundar är det aldrig hon som höjer ögonbrynen.  Hon springer med någon pinne, luktar i en buske, återkopplar till mig ofta och interagerar med dom andra hundarna hyfsat artigt om än stundtals klumpigt. Hennes förväntan på att göra saker när jag fick hem henne låg över en stresströskel som jag inte alls tycker om. Det är stor skillnad på att springa och att springa, liksom. Det är skillnad på att springa glatt och på att springa stressat. Det är skillnad på att galoppera och att skena vilt. Det tar ju en stund att vänja sig vid nya rutiner såklart. Och helvete, vad trött hon var om kvällarna. Jag kunde kasta chips på henne utan att hon reagerade. (Hallå!? Det är en aussie!!) 

 

Stina hade haft känslig mage och fick diarré av typ allt utom just den maten hon fick då enligt förra ägaren. När hon kom hem bytte jag foder rakt av (det kan man väl tycka vad man vill om) och motionerade henne rätt mycket med en gång. Hon tappade lite väl mycket  i vikt på bara någon vecka elle två så hon blev riktigt smal/slank. Hennes mage var lite orolig första veckan men idag äter hon olika saker varje dag (aldrig dålig) och har gått upp några kg igen fast i rejäla muskler. Hon ser riktigt biffig ut nu och kroppen är kanon. Verkligen stor skillnad! Innan jag hämtade henne hörde jag att hon gick orent framtill emellanåt så det är någonting som har legat och skavt. Hon har blivit kollad ordentligt men jag har hela tiden gått och letat efter hälta utan att ha sett någonting. Men röntgen framtill var ju såklart ett litet orosmoment… (HD A och ED 0.) På promenaderna är hon en helt annan hund – hon springer fortfarande mycket/hela tiden men med en helt annan attityd. Hon har ett stort behov av att springa (precis som mina andra hundar) men några dagars total vila (som vid flytten eller sjukdom) är självklart inga problem. Hon är lös och ledig både i kropp och huvud. Helt okomplicerad med andra hundar, är glad och käck. Vi kan möta hundar som gör hemska utfall och hon går helt cool vid sidan. Hon kan vara lite reserverad mot människor ännu och är väl inget större fan av att bli hanterad av ex. veteinär men hon finner sig (morrar/skäller inte men hon är ju inte aussieglad). Hon har inget intresse av folk hon inte känner men det tycker jag mest är skönt. När folk kommer hem skäller hon några gånger (aussies vaktar) men slutar när man säger år henne och blir snabbt bästis med folk (aussies är ju lätta att muta). Känns kanon!

Stina är ju en hund som jag egentligen inte ville ha. Stor eloge till mina vänner som har stått ut med mitt gnäll. Och tro mig, dom borde ha skavsår i öronen. Jag har många gånger känt att jag gjorde fel som tog hem henne igen. När jag tog hem henne gjorde jag det med inställningen att hon är en Problemhund som jag aldrig kommer att kunna ha någon nytta eller glädje av. Jag gjorde det bara för Ninas och mitt dåliga samvetes skull. När jag ser på henne idag med andra ögon finns egentligen ingenting som säger att det är något som helst galet med henne. Hon är liksom bara en pigg, glad,  intensiv, snäll och ganska okomplicerad ung hund. 

Frisk luft och motion! 💗

Resultat röntgen!

 

Imorse kom Stinas resultat ut på SKK. Som vanligt är man ju lite nervös men jag var ändå ganska säker på fria höfter. Men det är ju inte förrän SKK sagt sitt som man kan vara helt säker. Morgonens glada resultat har vi firat med lyxfrulle och nu väntar milen innan jobbet. Musklerna skall ju hållas i trim 😉 

 

 Mitt A-barn! 😍 

Stina röntgad! 

Damen är nu röntgad fram och bak. Allting såg fint ut och personalen trodde absolut att hon var fri både i höfter och armbågar. Lena på Partille har ju helsyster Salsa (a-höfter) så vi kunde jämföra plåtarna och dom vad väldigt lika. Damen fick beröm för sina rejäla muskler och annan personal blev inropad för att känna. Wow! Så kul att all träning ger resultat! Blev nästan svårt att få benen raka för att låren var så rejäla 😉 Stina har verkligen fått en fin kropp och det har hänt en del sista månaderna. Kul när veterinärer och så reagerar så på ens hundar. En mil om dagen lös i skogen + träning (simning, agility, pilatesboll, vallning) ger resultat!

Nu håller vi tummarna för bra resultat. Hur som helst var höfterna friska och fina! 👍

Kroppsvård

Så vad händer i vår värld här kring Eriksmyst? Det händer en hel del och mest är vi ju aktiva på facebook och instagram. Vi börjar komma iordning i huset och grejar mest hela tiden. Nu har vi ju bott här i snart två månader och börjar känna oss som hemma. Hundarna älskar sjön nedanför så det blir mycket bad.

Sista månaden har det blivit mycket vallning, både hemma och på bortaplan. Vallhundsringen har arrangerat två träffar för att testa och diskutera nya VP-förslaget. Första omgången var vi lite fler personer och andra tillfället var vi lite färre. Men å andra sidan blev det ju mer träning för oss som var med 😉 Vi har eperimenterat lite med bredden i trattarna för att se skillnader och sådär så även mer rutinerade hundar fick jobba på rätt bra och man kommer ju att få räkna med drygt tjugo minuter. Ingrid gick banan på sexton minuter i lördags men då satte hon allting på första försöken, inga stopp i trattarna eller L-anläggningen, delningen gick hyfsat fort och så vidare. Med andra ord känns det som att nya VP-förslaget kommer att bli ett riktigt bra arbetsprov eftersom provet tar så mycket längre tid.

10981996_10204328270062694_16172072514972203_n

Idag har vi haft lite pälsvård så Hejdi och Hilda är nakenfisar nu igen. Hilda blir så himla varm när hon är fullpälsad. Senaste dagarna har hon legat och flåsat inomhus nästan hela tiden, stackarn. Annars är veckans planer att röntga Stina och vaccinera hela ligan. Vi har en tid bokad imorgon på Partille Djurklinik klockan 8.00. Alltid skönt att komma upp i tid på sina lediga dagar 😉 Astrid blir ju ett år nu i Mars så lite tidigt för röntgen. Tiden går så fort! Hon är snart stora tjejen. Hennes röntgen får vänta till maj eller något, tänkte jag. Men Stina är ju över två år nu så skönt att få det ur världen. Jag har också anmält henne till MH 11/4 på Kinds BK i Svenljunga. Vi skall gå ihop med kennel Unity Blues första valpkull (Stinas halvsyster Nayeli är mamma till den kullen). Blir spännande att se om det finns lite släktdrag.

Vabbruari

IMG_4134

Dagarna rullar på utan att man hinner blinka. Februari är snart slut och våren är nog snart på ingång. Vad har vi gjort sen sist? Tja, vi har flyttat och börjat komma iordning, umgåtts mycket med vänner, varit på kalas, vallat djur på fina fält när vi diskuterat och provat det nya VP-förslaget, jobbat för mycket, torkat hundmens på golven, tagit långa promenader och igår hade vi årsmöte i Vallhundsringen. Jag sitter ju kvar i styrelsen åtminstone ett år till och hoppas dra igång ännu fler aktiviteter under 2015.

I övrigt är det rätt lugnt hemma. Jerry är utomlands på jobb nu någon/några veckor så jag får sova själv i nya huset. Det är väl med skräckblandad separationsångest men jag kan ju ändå trösta mig med att jag har både larm och ett gäng hundar. Det känns ju inte som ett optimalt hus att bryta sig in i. Under veckan nu kommer ytterligare en hund hem – Turbo. Jag skall passa honom några dagar medan hans familj är iväg. Tanken är att vi skall hinna träna en del hemma på våra får också. I helgen var vi hemma hos Turbo och kikade på några av deras djur igen. Det är verkligen roligt att ha Ingrids första valpar så nära att man kan ses så ofta!

IMG_4130

IMG_4156